Foto: Renée Backe

Vadå "Kristi flygare"?

Vi reder ut begreppet Kristi Himmelsfärdsdag

Nuförtiden är det inte ovanligt att vi glömt bort varför vi firar våra helger. Många vet nog att julen handlar om ett barn som på gudomligt sätt föds in i våra hjärtan. Eller att påsken firas för att pojken nu är vuxen och dör bort våra svagheter och tillkortakommanden på ett kors, samt blir upprest ur döden av Gud – allt för att ge oss del i ett evigt liv. Detta som egentligen firas varje söndag under året.

men alla andra helger då?

Varför är vi t.ex. lediga den här torsdagen på våren? Helgdagens namn ”Kristi himmelsfärds dag” antyder innehållet. Kyrklig konst antyder ofta att Jesus på ett konkret sätt förflyttades uppåt, till himlen, allt enligt en antik världsbild där himlen ansågs ligga ovanför den platta jordskivan. Men händelsen i Apostlagärningarnas första kapitel antyder att de första kristna nog insåg att det var något mycket mer genomgripande som verkligen skedde.

Lärjungarna hade mött den uppståndne jesus ett flertal gånger, under 40 dagar efter den dramatiska första påsken. Han var förändrad och de kände inte alltid igenom honom först, som Kristus. Han berättade att han skulle ”lämna” dem, men ge dem helig Ande som hjälp. De såg honom då ”upphöjas” (enligt den grekiska grundtexten) och liksom försvinna i ett moln.

Två män som vi nog brukar tänka är änglar frågar lärjungarna varför de står och stirrar mot himlen, liksom för att förtydliga att ingen flygning skett. Just molnet är det centrala här, ingen liten detalj som man kan tro. Molnet visar genom hela bibeln att Gud själv ingriper i viktiga ögonblick. Detta sker både i det ”gemensamma” testamentet (GT) om det judiska folkets historia, och det nya testamentet (NT) om fortsättningen i Jesus och urkyrkan.

Jesus ”flyger” alltså ingenstans, han fullbordar istället sin uppståndelse, sin omvandling. Han blir upphöjd, integreras åter fullständigt in i Guds väsen – ursprunget. Man kan säga att vi firar det slutgiltiga tecknet på att Jesus verkligen var Guds son.

På den tiden var sonen fullt ut en representant för fadern, med innebörden hela familjen och hushållet. Jesus företräder hela Guds familj och lämnar oss aldrig. Han transformeras istället till ett mycket förfinat tillstånd och är ännu mer kraftfullt närvarande än innan, även om vi oftast inte förmår uppfatta det.

Vi njuter nu inte bara av att naturen åter vaknar, fyller oss med hopp och kraft. Vi njuter också av att den helige Ande gör detsamma, om vi bara vill.

/ Magnus Persson, präst

Traditioner kring Kristi himmelsfärdsdag

Det är dagen då Jesus efter uppståndelsen enligt Nya Testamentet lämnade jorden och fördes upp till himlen inför elva av apostlarna. Dagen har firats sedan 300-talet och infaller på den 40:e dagen efter påskdagen.

Den är också känd som den första sommardagen. Nu lägger vi vinterkläderna, tar fram bomullskläderna och förr kunde kvinnorna gå barärmade från denna dagen. Ibland kallades dagen för ”metardagen” eftersom sommarfisket inleddes. Tre dagar innan Kristi himmelfärdsdagen kallades förr ”gångaredagar”. Då vandrade prästen med sin församling runt på markerna och bad för god årsväxt. 

En annan sed förknippad med Kristi himmelsfärdsdag är ”gökotta” vilket är ett svenskt uttryck för en tidig fågelskådartur som firas just på Kristihimmelfärdsdag.