Billinges första kyrka uppfördes på 1100-talet, på en höjd söder om byn. 1863 revs den medeltida kyrkan och en ny och större kyrka uppfördes på ungefär samma plats. Den nya kyrkan invigdes 1865 och samtidigt gjordes en större utvidgning av kyrkogården.
Billinge fick järnväg 1898 och orten expanderade under 1900-talets första hälft. Kyrkogården präglades av ortens industriella framgångar inte minst genom de påkostade gravanordningar som ännu vittnar om en tid av välstånd. Kyrkogårdens topografi med branta sluttningar har ytterligare bidragit till att gravplatserna i vissa delar av kyrkogården fått en särpräglad utformning. I dessa områden har gravplatserna utformats med terrassmurar, kantstenar och trappor, oftast av natursten och med ståtlig utformning. Dessa kyrkogårdens äldre delar utgör en unik kyrkogårdsmiljö med stora kulturhistoriska värden. Kyrkogårdens äldre delar omsluts av en högrest trädkrans och på kyrkogården finns en rik samling av prydnadsväxter.
På 1960-talet utvidgades kyrkogården åt väster och vid samma tid tillkom tillfartsväg och parkering i söder. Det nya området fick en flackare terrassering och utformades enligt tidens ideal med anspråkslösa gravvårdar i rader och strukturbärande grönska. På 1990-talet tillkom minneslunden som på ett behagfullt sätt ansluter till den grönskande lunden norr om 1960-talets utvidgningsområde.
