Texten är uppdelad i tre delar; del ett handlar om att betrakta Marias lidande. »Modern stod så djupt bedrövad…« Del två handlar om att känna empati »låt mig få dela din smärta…« och del tre om att omsätta tanke i handling«… »låt min själ få njuta av paradisets värma.«
Människan har genom alla tider sökt tröst i stunder smärta och motgång. Giovanni Battista Pergolesi komponerade Stabat Mater och dog endast 26 år gammal i sviterna efter tuberkolos. Att komponera Stabat Mater var, kan man gissa, ett sätt att bearbeta den smärta han själv bar på.
I denna sceniska version möts sorgens och lidandets historia av kärlekens mildhet och tröst. Karin Bäckström, kyrkomusiker i Engelbrekts församling, står för den musikaliska ledningen och Christine Löfgren regisserar.
Människan har i alla tider ställt frågan om hur Gud kan finnas när det finns så mycket lidande. Detta teodicéproblem är ständigt aktuellt och människan söker ständigt efter vägen ur lidandet. Längtan efter helhet och harmoni går rakt igenom hela den mänskliga historien precis som människans eviga längtan efter ljus och frid. Av Pergolesis ibland smärtsamt vackra musik lyfts vi ovanför lidande och sorg. Kan det vara så att Pergolesi själv erfor att det fanns någonting bortom lidande och död?
Finns det något vi kan förnimma som inte handlar om vad vi kan uppleva med våra sinnen? Att som i sista satsen lämna kroppen för att komma till paradiset behöver inte vara liktydigt med att dö i fysisk bemärkelse. Kanske handlar det om att lämna den kroppsliga uppfattningen om att livet är begränsat av materiella påståenden?
Karin Bäckström