Convivium Engelbrekt #2 - Livet, kärleken och ondskan i Shakespeare och Bibeln

Den kristna traditionen talar om koinonia – den gemenskap som uppstår när människor möts. I höst bjuds vi in till detta väl beprövade koncept i Engelbrekts församling.
Husmor Érika Berglund lagar soppan, prästen Maria Blank moderar samtalet och alla som vill gästar Convivium Engelbrekt. Var med på alla tre programpunkter eller anslut till den del som passar!

Soppan kostar 40 kr. 
Ingen föranmälan.

Convivium Engelbrekt #2 - Livet, kärleken och ondskan i Shakespeare och Bibeln

Onsdag 14 oktober kommer författaren och Övralidspristagaren 2026 Ulf Peter Hallberg och dansaren Emmy Olsson Decuignère till Engelbrektskyrkan. Tillsammans med en organist från Engelbrekts församling framförs Shakespeare - Serenata Nr 1 - ett kyrkospel med dialoger och dans som är en tradition från Neapel på 1700-talet.

Ulf Peter Hallberg arbetar på ett gigantiskt livsprojekt att nyöversätta Shakespeares samtliga 37 dramer till svenska. Han ser hur kristna motiv har en tydlig resonansbotten i Shakespeares tragedier.

Emmy Olsson Decuignère, född 2003, har svensk-franskt ursprung och bor i Stockholm. Under det senaste året har hon studerat dansstilen Campbellocking vid Åsa folkhögskola i Sörmland. Under 2026–2027 studerar hon dans på deltid vid Stockholms konstnärliga högskola.

Emmy:

”Jag började utforska dans och rörelse för ungefär fyra år sedan. Ganska snabbt blev det mer än bara ett sätt att röra på kroppen – det blev ett sätt för mig att uttrycka och förstå sådant som jag ibland har svårt att sätta ord på. Genom rörelsen har jag fått syn på nya sidor av mig själv och blivit mer nyfiken på både mig själv och världen omkring mig.

Mitt möte med Ulf Peter Hallberg på tåget mellan Stockholm och Malmö för två år sedan är ett möte jag fortfarande minns väldigt tydligt. Vi råkade hamna bredvid varandra och började prata om konst, litteratur, dans och livet. Jag var på väg till ett event som heter Malmö Hip Hop Weekend i Malmö och Peter berättade om sina tidigare projekt där litteratur och dans mötts. Det var ett väldigt fint och oväntat samtal, och när vi skiljdes åt pratade vi om att våra vägar kanske skulle kunna mötas igen i något konstnärligt sammanhang.

Därför kändes det nästan lite overkligt när Peter hörde av sig två år senare och frågade om jag ville vara med i Shakespeare - Serenata nr. 1 i Engelbrektskyrkan.

Jag lockas väldigt mycket av projektet just för att det innebär att jag får kliva in i något som är nytt för mig. Att få kombinera dans och rörelse med skådespeleri, text och litteratur, och dessutom göra det inför en publik i en kyrka, känns både spännande och utmanande och empowering på ett sätt. Jag har inte tidigare gjort något precis på det här sättet, vilket egentligen är en stor del av varför jag vill vara med.

Jag är nyfiken på hur min egen uttrycksform kan möta något så annorlunda som litteratur och teater. För mig är rörelse ett sätt att kommunicera, och jag tycker att det känns intressant att få utforska vad som händer när kroppen, orden, rummet och berättelsen får mötas.

Att det dessutom är just Peter som frågat mig, efter det där första mötet på tåget för två år sedan, gör hela situationen ännu mer speciell. Jag tycker om när saker i livet får ta oväntade vägar, och det här känns som en möjlighet jag verkligen vill utforska.