Ballonger, kazooer och rasslande ägg förstärkte festivalkänslan. De fyrahundratjugofem deltagarna kom från församlingar från Kalix i norr till Ystad i söder. Det var två välfyllda dagar där man vred och vände på pedagogik i allehanda former med seminarier,fördjupningar och ett vitt och brett utbyte mellan deltagarna och medverkande forskare och praktiker.
Evenemanget bestod av ett gemensamt program, tretton seminarier och fem fördjupningsspår. Fördjupningarna var fem: 1) Hur kyrkorummet kan användas i kyrkopedagogiken, 2) om hur naturvetenskap och teologi kan förenas 3) hur nya medier kan användas i kyrkans lärande 4) pedagogens roll i kunskapsförmedling 5) om forskning om lärandet i Svenska kyrkan. Föreläsarna kom från Sverige, Norge, USA, Tyskland. Lärandefestivalen började med ett gemensamt program med anföranden bland annat av Lunds stifts biskop Johan Tyrberg. En annan av inledningstalarna var Gunilla Nordin som är stiftspedagog i Skara stift.
‒ Hur använder vi den kunskap som redan finns i kyrkan - hur använder vi oss av varandras kunskap? frågade hon retoriskt publiken.
Lärandet lång historia i kyrkan
‒ Pedagogiken har mycket gemensamt med lärandet i kyrkan som går långt tillbaka i tiden. I och med att Luther skrev Lilla katekesen blev det viktigt att lära sig att läsa för att klara bibelförhören. Av den anledningen var Sverige ett av de länder där väldigt stor del av befolkningen kunde läsa redan i mitten av 1600-talet. Och ni vet ju hur det går när man lär sig läsa: då börjar man att ifrågasätta, sa Anna-Karin Herbert som är universitetslektor och författare till den nya boken ”Pedagogik för förändring: Röster som utmanat kunskap och samhälle.”
Bäst om fem år
Clara Kristiansen höll också ett inledande pass. Hon är rörelseinnovator på SKUL, Svenska Kyrkans Unga i Lunds stift. Claras utgångspunkt för ungas lärande är att de kan mycket mer än vad de själva tror. Och att gemenskap är en grundbult.
− Vi väljer inte folk till uppdrag för att det är något de är bäst på – vi väljer dem för det de kommer att vara bäst på om fem år. Man måste lära sig saker, att förboka biobiljetter, fixa fikat eller vad som helst. Om de glömmer en gång kommer de ihåg det till nästa. Jag lär mig själv bäst genom misstag. För oss är det viktigt att vara gemenskap, att få plats och att växa. Om man får plats känner man sig viktig och därmed delaktig. Och då vill man lära nytt. Men inte för att vi säger till dem vad de ska göra, utan genom att vi tror på dem och ger dem ansvar. Vårt mål är att skapa en miljö där barn och unga känner sig behövda.
Inledningstalade gjorde även Hans Halvorsen från USA (se separat artikel om hans fördjupning), Jonas Ideström och Henrik Feldt. Dessutom visades en film med ärkebiskop Antje Jackelén som hälsade och talade om Luthers betydelse för bildning och hur man ska kunna förmedla existentiell kunskap till unga när man inte har skolan som naturlig plattform.
Marknadstorg av lärande
Efter seminarierna samlades deltagarna för att cirkulera i AF-borgen där ett flertal aktörer visade upp blandat material om lärande. Här kunde man pröva ett interaktivt reformationsspel för mellanstadieelever, kolla 3D-kyrkorum i VR-glasögon, pröva Godly Play, diskutera kyrkopedagogisk forskning eller idéutveckling i kyrkorummet och mycket mer. På kvällen bjöds deltagarna på samkväm med lundaknake och Cirkus Cirkör, musik och gemenskap i den ljumma försommarkvällen på Kapitelhusets innergård bakom domkyrkan.
Dag två var det fördjupningspass fördelade över staden. I Allhelgonakyrkan hette spåret Rummets hemligheter och handlade om kyrkorummets pedagogiska möjligheter. Där träffade vi tre präster från Svedala.
− Vi som arbetslag behöver lära av varandra – det blev väldigt tydligt här. Det kan ju vara svårt att gå in på varandras områden, men vi har fått med oss hur viktigt det är att samtala, till exempel om hur vi ser på musiken i gudstjänsten. Jag har inte tidigare reflekterat så mycket över musiken som pedagog. Det är ju intressant att föra diskussion om hur alla i gudstjänsten får en bra upplevelse. Att lyssna på varandras roller, det är utvecklande och det tar vi med oss från detta seminarium, sa Svedalaprästerna Louise Wetterlund, Marie Wollin och Johanna Hardefors.
Mia Oldeberg-Huusko som är stiftskonsulent för musik i Uppsala gick på passet om orgeln som pedagogiskt verktyg som hölls av Lunds domkyrkoorganist Robert Bennesh. De talade om samspelet mellan alla parter i gudstjänsten, om rummets betydelse för tempot i musiken. De prövade att sjunga psalm med orgel, med piano, med olika komp för att se hur det påverkar församlingen.
− Jag har varit på Robert Benneshs pass om orgeln som pedagogiskt verktyg. Det är så mycket att tänka på när det gäller gestaltningen och det vi gör i gudstjänstrummet. Jag gillar tanken att vi tjänar församlingens psalmsång. Och att det är ett samspel när vi firar gudstjänst, att präst och musiker talar med varandra och att vi tillsammans är lyhörda för församlingen.
Från Klippans pastorat kom ett helt arbetslag. Vilka var deras intryck från Lärandefestivalen?
− Att det sociala nätverket är viktigt, mer om hur viktigt det är att involvera barnen i verksamheten och att involvera lärandet. Inte bara att vi ska lära ut utan att vi kollar av vad barnen kan och tar med dem i arbetet. Att vara positiv i mötet, så att alla känner sig välkomna har vi också talat om. Vi fastnade mycket för Ideströms föredrag om delaktighet och att se dem som befinner periferin vilket kan vara en utmaning. Det var bra att komma hela arbetslaget, vi har medvetet valt samma spår och kan dela intrycken med varandra, sa församlingspedagog Åsa Holmquist, Aurelia Tamanko, assistent i församlingsarbetet, barn- och ungdomsledare Cecilia Agh, barn- och fritidsledare Sofia Nilsson och pastoratssamordnare Eva Magnusson.
Avslutningsvis knöt Lärandefestivalens båda konferencierer Marcel Salinder, kommunikatör på stiftskansliet i Lund och Maria Wingård, handläggare på kyrkokansliet i Uppsala ihop säcken. De samtalade med Växjö stifts biskop Fredrik Modéus om lärande och han betonade vikten av att uppmuntra nyfikenhet och att skapa miljöer där vi har roligt tillsammans. Att ha roligt var även något Royne Mercurio plockade fram. Han är kommunikatör på stiftskansliet i Lindköping och upphovsmakare till Herregud & Co, en slags dagsverser med humoristiska betraktelser om smått och stort. Det började som en blogg och har utvecklats till en Facebooksida med 112000 följare.
− Trams och relevans är ett vinnande koncept. Om man kan tramsa tillsammans kan man också tala allvar med varandra. Trams är en utvecklingspotential för kyrkan, sa Royne Mercurio.
Lärandefestivalen avslutades med psalmsång, med studentorkestern Bleckhornen som också anförde en parad genom Lundagård till domkyrkan. Paraden blandades upp med deltagare från LundaPride som råkade sammanfalla i dagarna med aktiviteter utanför AF. Evenemanget avslutades med en gemensam festlig mässa, teckentolkad och med mycket körsång i domkyrkan.
− Nu är Lärandefestivalen i Lund avslutad, men längtan efter att lära sig nya saker och att fördjupa sig - den slocknar inte, sade Växjö stifts biskop Fredrik Modéus under mässan i domkyrkan.
Andrea Kollmann
