Kvinnliga präster

År 1958 beslutade Kyrkomötet att även kvinnor ska ha möjlighet att bli präster. Beslutet var ett historiskt vägval för Svenska kyrkan. Det grundades i en teologisk övertygelse att kyrkans tjänster ska vara öppna för alla, oavsett kön.

Redan 1919 väcktes frågan om kvinnors möjlighet att bli präster. Det skulle dröja nästan 40 år innan kvinnan fick tillträde till prästämbetet. När kvinnorna fick rösträtt 1921 kom även frågan om kvinnors möjligheter att få statliga tjänster i fokus. Två år senare fick kvinnor rätt till statliga arbeten och allmänna uppdrag, efter en lagändring. Lagen gällde däremot inte för prästtjänsten eftersom kyrkomötet valt att skjuta frågan på framtiden.

 

En långdragen process
Efter andra världskriget blev statliga ämbeten och tjänster lika enligt lag för kvinnor och män. Frågan om kvinnors möjlighet att bli präst blev aktuell.

En utredning kom där man inte såg några hinder för kvinnliga präster, förutsatt att det redan fanns en manlig präst i församlingen där de anställdes. Men förslaget avvisades. Det fanns en rädsla för att kvinnors prästvigning skulle leda till splittringar inom kyrkan.

Ett lagförslag om kvinnors möjlighet att bli präster kom 1957. Förslaget avslogs av Kyrkomötet för att man ville få mer tid för samtal och diskussion.

Året efter lade regeringen fram en proposition i riksdagen om kvinnors behörighet till prästerlig tjänst. Vid omröstningen i kyrkomötet 1958 gick lagförslaget igenom med stor majoritet och de första kvinnorna prästvigdes i april 1960.

Beslutet grundades i teologisk övertygelse om att alla – oavsett kön – skulle ha möjlighet att inneha alla tjänster i kyrkan. Eller som en av reformens tillskyndare skrev ”Vi äro dock inte främst könsvarelser utan födda till medborgare i Guds rike.”

Sin första kvinnliga kyrkoherde fick Svenska kyrkan tio år senare och första domprost år 1990. Sju år senare fick landet sin första kvinnliga biskop.

 

Lagen om jämställdhet
Vid beslutet om även kvinnor kunde bli präster röstade man även igenom en klausul. Ingen präst skulle behöva utföra något som stred mot den egna övertygelsen. Klausulen gjorde det i praktiken svårare för kvinnor att verka i vissa stift och församlingar.

Vid kyrkomötet 1982 togs klausulen bort. Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet började därmed gälla fullt ut inom Svenska kyrkan.

Enligt kyrkoordningen som gäller från 2000 får bara den prästvigas som ”i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön”.

Motstånd mot kvinnors prästvigning ses idag som ett arbetsmiljöproblem och behandlas enligt gällande lagstiftning.

 

Framstående kvinnor tidigt
Det funnits framstående kvinnor inom kyrkan långt före år 1958. Redan på 1820-talet förekom kvinnliga predikanter. De tilläts inte predika inne i kyrkorna, men samlade istället stora åhörarskaror på kyrkbackar runt i landet.

Första gången det finns dokumenterat att en prästvigd kvinna predikat i Sverige är 1911. Anna Howard Shaw, metodistpräst från USA talade i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm i samband med en rösträttskonferens.

Under åren som följde, framförallt efter 1940-talet, var det flera kvinnor som predikade i kyrkor, några av dem skulle senare komma att vara bland de första prästvigda kvinnorna.

 

I andra samfund
Idag är prästämbetet öppet för kvinnor i många länder. Den romersk-katolska kyrkan tillåter dock fortfarande inte prästvigning av kvinnor, inte heller de ortodoxa kyrkorna.

I frikyrkorna fick kvinnor tidigt predika och inneha ledande roller. Liksom inom Svenska kyrkan blev 1950-talet en förändringens tid. I de äldre frikyrkosamfunden genomfördes förändringarna utan motstånd. I de yngre frikyrkorna väckte reformen mer debatt.

'Beslutet 1958, som innebar att alla kyrkliga tjänster nu var öppna för både kvinnor och män, förändrade kyrkan och bilden av Svenska kyrkan. Det var ett historiskt vägval.

Boel Hössjer Sundman, präst och forskare, projektledare för 50-årsjubileet av prästvigda kvinnor

50-årsjubileum 2010

På palmsöndagen, den 10 april 1960, vigdes de första tre kvinnorna till präster i Svenska kyrkan: Margit Sahlin, Elisabeth Djurle och Ingrid Persson.

Det firades på 50-årsdagen den 10 april 2010 bland annat i  Stockholm och Härnösand, där vigningarna ägde rum.

I samband med jubileumsfirandet gavs två böcker ut. Forskarantologin Äntligen stod hon i predikstolen!  av Boel Hössjer Sundman (Verbum)  och Du ska bli präst, tjugo prästvigda kvinnors livsberättelser av Lina Sjöberg, Sanna Sjöswärd och Boel Hössjer Sundman
(Verbum).

 

//