Svenska kyrkans biskopar, november 2011.
Fr v: Per Eckerdal (Göteborg), Tuulikki Koivunen Bylund (Härnösand), Jan-Olof Johansson (Växjö), Hans Stiglund (Luleå), Thomas Söderberg (Västerås), ärkebiskop Anders Wejryd, Hans-Erik Nordin (Strängnäs), Eva Brunne (Stockholm), Martin Modéus (Linköping), Sven-Bernhard Fast (Visby), Antje Jackelén (Lund), Ragnar Persenius (Uppsala), Erik Aurelius (Skara), Esbjörn Hagberg (Karlstad). Foto: Magnus Aronson/IKON
Enligt kyrkoordningen har biskopsmötet två specifika ansvarsområden. Det första utgår från biskoparnas läroansvar och innebär att biskopsmötet skall yttra sig innan kyrkostyrelsen tar beslut i teologiska och ekumeniska frågor av större vikt. Det andra är att biskopsmötet som kollegium skall ha tillsyn över biskoparnas verksamhet. I detta ingår råd, stöd och hjälp i frågor som rör kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar.
Ett viktigt inslag i biskopsmötets arbete är utarbetandet av gemensamma biskopsbrev i såväl grundläggande teologiska frågor som i frågor rörande själavård och församlingsliv och i större samhällsfrågor.
Biskopsmötet nominerar eller utser ledamöter till olika kyrkliga organ, styrelser och utredningar. Ärkebiskopen inbjuds ofta att delta eller sända en representant till t.ex. biskopsvigningar i andra kyrkor eller kyrkliga högtider av annat slag. Biskoparna delar på ansvaret att vara Svenska kyrkans representant i sådana sammanhang.
Ärkebiskopen ombeds ibland att svara på remisser med anledning av utredningar om kyrkliga såväl som sociala och etiska frågor. När han skriver sina svar sker det i allmänhet efter samråd i biskopsmötet.