Raus kyrka
Raus kyrka uppfördes under 1150-talet på landborgen vid Råå-ån. Den ursprungliga byggnaden var av sandsten och bestod av långhus, kor och halvrund absid. Fönsterna var små, rundbågade och satt högt upp på väggarna. Innertaket var av trä och helt platt. Utvändigt var taket blybelagt. Ett lågt, smalt torn låg på västsidan. Ingången for kvinnorna fanns på långhusets norra sida och for männen på den södra.
På 1400-talet revs tornet och långhuset förlängdes i väster. Gotiska valv slogs och väggarna försågs med kalkmålningar med motiv från Bibeln och med bladslingor på valvbågarna.
På 1500-talet efter reformationen ersattes de rundbågade fönsterna av spetsbågade, gotiska. En del av målningarna förstördes då och övriga överkalkades. Långhuset och koret hade alltså ursprungligen små, högt sittande fönster med smala öppningar. På norra ytterväggen har en sådan fönsternisch i romansk stil bevarats. Den är delvis synlig inifrån kyrkan.
På 1840-talet revs koret, absiden och vapenhuset. Långhuset försågs med korsarmar med portar i norr och söder. Yttertaket bekläddes med kopparplåt.
På 1930-talet kunde delar av några målningar tagas fram. Den mest bevarade föreställer Jesu död på korset.
Över huvudingången sitter ett klumpigt murat stenhuvud. Flera olika teorier finns beträffande vad det symboliserar. Numera tror man att det är en djävulsbild, ditmurad för att verka avskräckande på onda väsen som kunde hota kyrkan.
Ankarjärnen i ytterväggarna var ägnade att förankra de olika byggdelarna vid varandra
Lutad mot norra ytterväggen står en gammal gravhäll. Den låg tidigare över gravkammaren framme i koret. Hällen flyttades till sin nuvarande plats år 1905. Texten är på latin och de avslutande orden betyder "Betänk att Du skall dö”
Klockstapeln, tillverkad av trä, restes år 1782. Den ersatte en stapel från år 1663, belägen på samma plats och helt förfallen.
Två klockor, Storklockan från 1782 (omgjuten 1817) och Lillklockan från 1789 (omgjuten 1881) kallar till gudstjänst. En ännu äldre klocka hängde i den äldsta stapeln.
text Curt Persson, Råå
Allhelgonakyrkan
I mitten av 1920-talet blev kravet på en gudstjänstlokal i själva samhället allt starkare. Raus kyrka låg långt ifrån. För gamla människor var ett företag att ta sig dit. Kyrkbuss fanns inte. En taxi kostade 2 kronor. Det var mycket pengar på den tiden, de svåra depressionsåren efter första världskriget. Även lokaler för annan församlingsverksamhet saknades helt. Pastorsexpeditionen var inrymd i ett gammalt hus ner vid hamnen. Obekvämt och otidsenligt.
Så skrev Ester Ohlsson i en redovisning av kyrkans historia vid 50-års-jubiléet 1978.
Första söndagen i advent den 2 dec 1928 kunde biskop Rhode inviga ”församlingshemmet”, som gamla Rååbor än i dag säger. Arkitekt var Oscar Persson, Landskrona. Utsmyckningen kom till så småningom: freskerna i koret av Pär Siegård och takmålningarna av Hugo Gehlin. Byggnaden rymde då själva kyrksalen och församlingssalen bakom vikväggen samt pastorsexpeditionen med kyrkoherdens rum. På andra våningen fick vaktmästaren Marcus Pålssons familj en lägenhet.
Glädjen var stor, när församlingen äntligen fick egna lokaler, men efter 30 år var de för små. Så byggdes den nya församlingsgården, som Nils Bolander invigde Allhelgonadagen 1959. Han gav då själva kyrkan dess nuvarande namn Allhelgonakyrkan. I de nya lokalerna inrymdes pastorsexpeditionen, stora salen och ”sysalen”, vaktmästarbostad och scoutlokaler i källaren.
1966 var det dags för en genomgripande renovering av själva kyrkan: altarringen togs bort, ny armatur anskaffades, dopfunten flyttades mitt i kyrkan där ett fönster sattes igen, nya bänkar sattes upp, golvet målades svart.
1978 beslutade kyrkorådet att hos Riksantikvarieämbetet ansöka om ytterligare en renovering: Man ville flytta tillbaka dopfunten igen och öppna fönstret på södra sidan. På väggarna vill vi sätta upp de 14 korsvägsstationerna i trärelief, skapade av Åke Röjgård, Höganäs. Genom en generös donation av paret Anna Barbara och Frithiof Pfeiffer-Möller till Raus och Allhelgonakyrkans förskönande finns trots de hårda tiderna ekonomiska förutsättningar till det.
Elinebergskyrkan
Elinebergskyrkan invigdes i september 1966. Den är ritad av arkitekt SAR professor Johannes Olivegren i Göteborg och ansluter sig i byggnadsstilen till gamla kristna huvudlinjer. Kyrkan gör intryck av ett skepp, en ark, med de båda vindflöjlarna - med stjärnan och korset - rörliga för spelande vindar.
"Arken är sinnebilden av kyrkans byggnad. Den tolkar också med stor symbolisk kraft församlingens väsen. Kyrkan är från mänsklig synpunkt sett världshistoriens största äventyr."
Vid kyrkporten stod ursprungligen Ralph Bergholtz' bronsskulptur av Franciskus. Vid inträdet i kyrkan står Ralph Bergholtz' höga korkrucifix, som blir den samlande symbolen i kyrkorummet. De båda nämnda konstnärerna ha tillsammans utformat kyrkans specialgjorda armatur i gjuten brons, liksom altarets vaser och ljusstakar i
samma material. Kronan över dopfunten är en skapelse av konstnärlig styrka och rik symbolik.
I klockstapeln, som är sammanbyggd med stadsbussarnas hållplats, finns två kyrkklockor, gjutna av Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Den ena klockan bär inskriptionen: "Signa, o Gud, dina vandringsmän, led oss tillbaka hem till dig igen", den andra orden ur Nathan Söderbloms psalm: "Ring in gudstjänsttid, Sjung in arbetsid, Bed in hjärtefrid!".
I anslutning till kyrkan finns församlingsgård och ungdomsvåning med goda utrymmen för arbetet bland barn och ungdom.