Efter 31 år som kyrkoherde har det blivit dags att vända blad. Jag har haft ett fantastiskt arbete som har gett mig oerhört mycket tillbaka.
När jag tillträdde som kyrkoherde för snart 31 år sedan var det en annorlunda församling jag fick ansvar för, annorlunda jämfört med hur den ser ut idag. Jag var ung, kvinna och nybliven fyrabarnsmamma. Ingen av mina företrädare hade delat det med mig. Församlingen var väldigt traditionell och konservativ.
Ett av mina mål ifrån början var att församlingen skulle vara en självklar del av det samhälle och den stad som vi levde i. Kyrkan låg mitt i staden vid torget och jag ville att människor skulle uppleva att kyrkans trösklar var låga och att det skulle vara självklart att komma in.
Det handlar om att bygga förtroende med människor i staden, att vara igenkänd och att vara någon som man kan lita på. Många, många timmar har lagts ner på detta arbete. Genom samtal och handling har det nu blivit en självklarhet. Människor kan räkna med kyrkan när det verkligen gäller.
Att få arbeta som kyrkoherde innebär att ha ett arbete som inte har en början och ett slut, allt blir sammanvävt. Hem, familj, arbete och fritid, det blir ett sätt att leva. Ett liv som jag har trivts med och uppskattat på många sätt.
När jag nu tänker tillbaka på åren som har gått tänker jag att jag gett många år till församlingen och nu är jag på väg till något annat. Förhoppningsvis en tid som ger inspiration, energi och glädje, där jag själv får bestämma över min tid och forma mitt liv utifrån det som är berikande för mig.
Jag har ofta fått hålla tacktal till anställda som gått vidare till sin pension och då har jag med glädje använt mig av Kahlil Gibrans ord om arbetet:
”Och då ni arbetar i kärlek, förenar ni er med er själva, med varandra och med Gud. Och vad är att arbeta i kärlek? Det är att väva tyget med trådar, spunna från ditt eget hjärta, som om din älskade skulle bära tyget. Det är att bygga ett hus med hängivenhet, som om din älskade skulle bo i det huset. Det är att så med ömhet och bärga skörden med glädje som om din älskade skulle äta frukten. Det är att fylla allt du skapar med en fläkt av din egen ande. Arbete är kärlek som gjorts synlig.”
Det är ord som jag själv känner att jag kan landa i, ord som betyder något.
Jag vill passa på att rikta ett särskilt tack till vår fantastiska personal. Det har varit en glädje att få verka som ledare för er. Ingenting har varit omöjligt.
Ni är trygga och kompetenta personer som alltid gör ert bästa. Det finns en härlig kreativitet som gör att vi hela tiden kan utvecklas som församling och som arbetslag. Det finns också en omtänksamhet hos var och en som innebär att hjälp finns att få när så behövs.
Ett tack vill jag också säga till er alla församlingsbor som så självklart släppt in mig i era liv. Jag har fått finnas där både i vardag och vid fest, i glädje och sorg. Ibland har det bara handlat om några ord på vägen när vi mötts i olika sammanhang här i vår stad.
Det är tack vare alla möten, enklare och svårare som jag har kunnat utvecklas som präst och människa. Jag har kunnat leva i min tro och vila i att vara buren av en Gud som aldrig vänder sig bort.
Nu lämnar jag med varm hand över till nästa kyrkoherde.
Vi kommer säkert att ses i vimlet i Ystad framöver.
Susanne Keyser, i skrivande stund fortfarande kyrkoherde i Ystad-Sövestads församling