Berättelsen om allt som hände under påsken, finns att läsa bland annat i Lukasevangeliet 22-28. Läs hela texten i Bibeln eller den korta versionen här.
NU NÄRMADE SIG det osyrade brödets högtid, som kallas påsk. Jesus hade orsakat en del rabalder i staden, vilket oroade både delar av folket och prästerna. Översteprästerna och de skriftlärda letade efter det bästa sättet att röja honom ur vägen.
”Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv”, står det i Bibeln. Judas gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. Som tack för detta erbjöds han pengar, ett anbud han inte kunde motstå. Nu gällde det för Judas hittade ett tillfälle att förråda Jesus, ett tillfälle där folket inte var på plats.
SÅ KOM DÅ den dag som vi numera kallar för skärtorsdagen. Jesus sände iväg Petrus och Johannes att göra i ordning påskmåltiden. När den var framdukad och de alla låg till bords – man satt inte till bords på den tiden – sade Jesus: ”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar.”
Han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav till lärjungarna och sa: ”Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.” Efter måltiden tog han sin vinbägare och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er.”
Dessutom avslöjade Jesus att han visste om att den som skulle förråda honom lite senare, fanns vid bordet. Lärjungarna blev förbryllade och började diskutera vem som var den skyldige.
JESUS BEGAV SIG ut ur staden och till Olivberget. Han drog sig undan från lärjungarna som följt med, han föll på knä och bad: ”Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.”
När han återvände till lärjungarna hade de somnat, alldeles tyngda av sorg. Jesus uppmanade dem att vakna, stiga upp och be att de inte skulle utsättas för prövning.
Plötsligt dök en stor skara människor upp. Judas gick i täten och visade vägen för dem och gick raka vägen fram till Jesus och gav honom en kyss. ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” sa Jesus till honom. Han greps och fördes till översteprästens hus, där han hånades och misshandlades i väntan på att bli förhörd.
PÅ LÅNGFREDAGEN FRÅGADE de skriftlärda och prästerna om Jesus var Messias? Han svarade kryptiskt på ett sätt som varken förnekade eller bekräftade påståendet. Han fördes istället till Pilatus, som var den romerska ståthållaren. När man hade redogjort för saken, konstaterade Pilatus att Jesus inte hade gjort något brottsligt. Då lät man Herodes, som var romersk lydfurste, avgöra saken. Han hade länge velat träffa Jesus och kanske rentav få se honom utföra några mirakel.
Så blev det inte och Jesus skickades tillbaka till Pilatus. Pilatus stod fast vid det han sagt tidigare: Jesus hade inte gjort något brottsligt, men ståthållaren tänkte i alla fall ge honom en läxa och sedan släppa honom. Folket nöjde sig inte med detta! Frige Barabbas, en kriminell mördare, ropade de. Till slut gav Pilatus efter, han släppte Barabbas fri och lät folket ta hand om Jesus.
Han korsfästes.
”Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: Fader, i dina händer lämnar jag min ande”. När han sagt detta slutade han andas.”
(Lukas 23: 44-46).
DEN GODE JOSEF från Arimataia blev den som tog hand om kroppen. Han tog ner den från korset, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav. Sabbaten skulle just börja.
Dagen efter sabbaten gick de kvinnor som hade följt med Jesus från Galiléen, till graven.
Stenen var bortrullad från gravens öppning!
De gick in och tittade, men Jesu kropp fanns ingenstans. Två män i skinande kläder uppenbarade sig och sa till dem att Jesus inte var där, han hade uppstått, precis som han själv hade sagt. ”Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.”
SAMMA DAG VAR två lärjungar på väg till Emmaus, en liten by utanför Jerusalem. De gick och småpratade om allt som hänt när Jesus dök upp och slog följe. Men, lärjungarna kände inte igen honom. Inte förrän de framåt kvällen bjöd in honom att stanna med dem på en bit mat. När han bröt ett bröd och läste tackbönen så öppnades deras ögon. Jesus! Där, hos dem!
Återigen försvann han. När de återvände mot Jerusalem för att berätta för de andra lärjungarna om sin upplevelse, stod Jesus mitt ibland dem igen. Lärjungarna blev rädda, de trodde ändå att det var en ande. ”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.”
SÅ HADE DET blivit precis som det står skrivet. Messias ska lida och uppstå från de döda på tredje dagen och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.