Kära församlingsbo!
Välkommen sommar! Äntligen börjar dagarna bli varmare och även om regnet ibland ersätter solskenet så är det ändå något speciellt med ljuset så här nära Österlen. En kvällspromenad vid stranden, en fika utomhus i staden, doften av nyslaget hö, skogens sus.
I många av våra psalmer är sommaren en bild av paradiset, både den ljumma sommarkvällen, dimmorna som lägger sig över ängarna om morgonen och skogar och fält som står i blom.
Sommaren bär på en stilla predikan. Den påminner oss om att livet är en gåva – inte något vi själva skapar, utan något vi får ta emot dag för dag. I grönskan och växtkraften anar vi något av Guds nåd: det som växer utan vår förtjänst, det som ges oss utan att vi kan kräva det. Nåden är som sommarregnet – ibland efterlängtad, ibland överraskande, men alltid livgivande.
I psalm 199, Den blomstertid nu kommer, finns en vers som inte alltid sjungs, men som bär en särskild tyngd i vår tid:
Välsigna årets gröda och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand.
Välsigna dagens möda och kvällens vilostund.
Låt livets källa flöda ur Ordets djupa grund.
Här ryms både tacksamhet och bön. Tacksamhet över att få leva, över brödet på bordet, över arbetet och vilan. Men också en bön om ansvar – att vi inte tar skapelsen för given. Att vi vårdar jorden, vattnet och allt levande så att också kommande generationer får del av denna välsignelse.
Detta ansvar speglas också i sommarens utställning i S:ta Maria kyrka, där Mats Hermanssons så kallade presenningsikoner visas. De är målade på gamla, slitna presenningar – material som en gång ansetts förbrukade men som här får nytt liv. I mötet mellan det trasiga och det förgyllda öppnas ett slags fönster mot både evigheten och vår egen samtid.
Att leva i nåden är inte passivitet, utan omsorg. Vi får vara medarbetare i skapelsen. I det lilla, i våra val och i hur vi möter varandra. Låt sommaren bli en tid av vila, nåd och välsignelse. För dig, din nästa och hela skapelsen.
Magnus Holst, kyrkoherde