Kära församlingsbo!
Något av det mest fantastiska den här tiden på året är den förväntan vi bär med oss inför en lång härlig sommar. Vi har fått uppleva våren där vi kunnat följa naturen på nära håll, snödroppar, vitsippor, magnolia, tulpanlökar och påskliljor i rabatterna. De gula rapsfälten som blickar emot oss och den skira gröna grönskan när trädens blad slår ut.
Allt detta är en hyllning till livet som varje år återvänder med förnyad kraft oavsett hur vi människor beter oss. Oavsett hur svårt vi har att komma överens mellan länder och mellan folk. Oavsett hur ledare med mycket makt utnyttjar detta till egna syften och låter människor lida.
Det finns något bitterljuvt i detta att glädjas över naturens skönhet och samtidigt oroas över den tid vi lever i. För visst finns det oro både i det stora och i det lilla. Inför vart världen är på väg. Inför den militära upprustningen som enda svaret när allting skakar om oss. Självklart behöver vi visa en gemensam styrka.
Ändå handlar styrka inte enbart om flest vapen. Styrka är också att samtala, att använda all vår diplomatiska förmåga för att närma oss varandra istället för att skapa avstånd. Detta behövs inte enbart bland länders ledare, detta behövs också i din och min vardag. Våra liv hänger samman och vi delar ett ansvar för varandra.
Ibland kan det vara lätt att förlora hoppet, att inte våga tro på att förutsättningarna kommer att förändras. Men om vi tror på det som vi vill ska hända så kan det i sig få oss att känna oss mer levande och mer självsäkra att möta det svåra.
Vi närmar oss Trefaldighetstiden i kyrkan, den inleds med Heliga Trefaldighets dag. När vi lyfter fram den treenige Guden, Gud som Fader, Son och Helig Ande.
Här står relationen i fokus. Gud som visar tre olika sidor hos sig själv. Liksom ackordet som har tre toner men ljuder som en helhet eller vattnet som vi kan möta som ånga, is eller flytande vätska.
Vi människor synliggörs i relationen, blir till en person, får ett ansikte. För vår mänsklighets skull behöver vi någon att spegla oss i och människor att möta motstånd ifrån.
När vi tycker att vi misslyckas, när vi känner att vi inte räcker till, när vi inte är så starka som vi vill vara. Då får vi vila i Guds hand. Då får vi be om styrka, be om hjälp att orka vidare.
Ta vara på den sommar som ligger framför oss. Lev öppet och ärligt både mot dig själv och de som du möter. Ta gärna tillfället i akt besöka någon av våra kyrkor, i gudstjänsten eller vid någon konsert. Du kan också bara komma in och tända ett ljus och sitta ner en stund för att låta dig omslutas av rummet.
Varma hälsningar
Susanne Keyser
Kyrkoherde