Kära församlingsbo!
Vilken uppståndelse!
Utropet kan tolkas på olika vis. Det kan vara ett uttalande från ett stort lands president som får efterverkningar i hela världen och som leder till oro på börsen, ministrar som åker i skytteltrafik till Bryssel och tal om behov av ökade försvarsutgifter. Uppståndelsen inträffar bortom vår påverkanshorisont, men påverkar oss på olika sätt med oro och osäkerhet inför framtiden.
Det kan också vara när Viveka presenterar sin flickvän på släktträffen och som får gammalmoster Agda att sätta tårtan i halsen. I efterhand kanske detta är en smått komisk uppståndelse som släkten kommer att tala om många år i framtiden.
När kyrkan talar om uppståndelse handlar det också om ett sjuherrandes liv. Upprorsmakaren från Galileen återfick livet efter att ha varit död i tre dagar! Denna händelse som ägde rum för ett par tusen år sedan påverkar oss än idag. För vissa är det helt obegripligt. För andra skapar det hopp och tro. Tänk om döden inte är slutet, utan det finns en fortsättning?
Efter vintern vet vi att det kommer en vår och en sommar. Tänk om vi kunnat vara lika trosvissa om att det efter långfredag kommer en påskdag. Fast, tänker vi efter så kan vi säkert se långfredagar i våra liv där ångest och oro varit dominerande, men där vi har kunnat se en påskdag där allt löste sig till det bättre. Kanske inte alltid som vi hade förväntat, men på ett annorlunda och bra vis.
På långfredagen var lärjungarna rädda och splittrade. Men på påskdagen stod den uppståndne mitt ibland dem, hälsade dem med frid och fred och möjliggjorde en ny framtid.
När saker verkar omöjliga i världen, på släktträffen eller i våra egna liv kan vi dra oss till minnes att ibland är det omöjliga möjligt. Allt som behövs är lite uppståndelse.
Magnus Holst, kyrkoherde