Ungdomsgruppen i församlingen gjorde i våras en minnesvärd resa.
Turen gick till Krakow.
Lördagen den 28 mars lyfte planet från Kastrup, med destination Krakow i Polen. Ombord fanns trettio personer från Ystad-Sövestads församling. Tre av dessa var präster, nämligen Rebecca Claeson, Magnus Holst och Johan Wikström. Resten var ungdomar i åldrarna 15 – 19 år.
Eftersom påsken låg i vänten var ett besök på den lokala påskmarknaden självklart, där mat provsmakades och souvenirer inhandlades. En stadsvandring gjordes också i denna stad som med sina nästan 760000 invånare är Polens näst största stad, cirka 30 mil söder om huvudstaden Warszawa. Och vem hade väl anat att Krakow, precis som Ystad, har en kyrka som heter Mariakyrkan – med lurblåsare?
Men, resan innebar även sådant som kanske kändes tyngre. Redan innan de for iväg hade gruppen fått se filmen ”Schindlers list”. Filmen, som kom 1993 och regisserades av Steven
Spielberg, är baserad på en dokumentärroman av Thomas Keneally, och handlar om den tyske affärsmannen Oskar Schindler, som under andra världskriget drev en fabrik i det ockuperade Polen, med judiska arbetare från Krakows getto.
Schindler utnyttjar sin position som affärsman för att skydda sina arbetare och lyckas rädda dem undan döden i Auschwitz. Ungdomsgruppen besökte Schindlers fabrik under sin resa och fick se och höra hur det var där.
På självaste palmsöndagen åkte alla sex mil västerut med buss, till Auschwitz-Birkenau, ett koncentrations- och förintelseläger som var verksamt 1940—1945. En plats där omkring 1,1 miljon människor dödades av nazisterna.
– Det var en hemsk upplevelse, men ändå så bra att få se och förstå hur de hade det där. Det är viktigt att komma ihåg, så att det inte händer igen, säger Edwin Lindh.
– Den dagen vi var i Auschwitz så var där någon som tyckte att ”vad långt vi har gått”, några av oss frös och så. Men, alla dem som bodde i lägret, de gick där fram och tillbaka varje dag, de kunde inte klaga på det. Vi hade ju ändå jackor på oss. Man får verkligen perspektiv på det. Sedan så samlades vi i smågrupper på kvällen. Vi hade så mycket känslor och tankar, det hade varit otroligt mycket att ta in under dagen, berättar Wilma Sjödin.
Johan Wikström är glad över att ha gjort resan till Krakow för första gången.
– Det gick så bra, de hade en hel del fritid också och de förvaltade det jättebra. Jag skulle definitivt göra om resan, och då kanske vissa delar görs annorlunda förstås, säger Johan Wikström.
Han skriver under på ungdomarnas känslor om att det är svårt att förstå allt det där som hände i Auschwitz, men att det är otroligt viktigt att vi aldrig glömmer det.
– Jag såg att de, precis som jag själv, blev berörda av mycket. Som till exempel en monter full med människohår. Det träffade, det gjorde det, säger Johan Wikström.
Clara Andersson, och flera av de andra ungdomarna, tar med sig en fin erfarenhet från resan.
– Vi hade en så fin gemenskap. Alla pratade med alla, man kunde gå i sällskap med vem som helst av dem i gruppen.