Den 4 oktober 2026 firar vi Franciskusdagen till minnet av att det är 800 år sedan han dog.
Det var en gång en rik tyghandlare vid namn Pietro Bernardone i Assisi, en liten stad i mitten av det land som vi idag kallar Italien. Denne handlare och hans hustru Pica fick många barn. Ett av dem var den son som föddes 1181 och som döptes till Franciskus. Eller om det rentav var så som vissa källor uppger: att han först kallades Giovanni, ett namn som ändrades till Franciskus för att han plötsligt började tala franska – eller för att ära Frankrike.
Det sägs att Franciskus i sin ungdom gärna deltog i stadens glada nöjesliv, han var till och med en riktig playboy som inte höll särskilt hårt i sin plånbok. Tillsammans med sina goda vänner gick han gärna på en rejäl krogrunda.
Bara ett par år in på 1200-talet fick han dock ägna sig åt något helt annat. Han deltog i ett militärt slag, men hade otur och tillfångatogs som krigsfånge. I ett helt år satt han fången, dessutom svårt sjuk. Kanske blev denna tuffa erfarenhet något av en vändpunkt för honom. När han en dag befann sig i ett litet ruckel till kapell, hörde han plötsligt en röst under ett krucifix som sa: ”Franciskus, gå och bygg upp min kyrka igen. Du ser att den håller på att förfalla.” Han valde att lyssna på uppmaningen.
För att skaffa pengar till renoveringen av kapellet sålde han en del av pappans varulager, men av någon anledning ville kyrkan inte ta emot pengarna utanvalde att återlämna dem till pappan. Pappans svar på alltihopa blev att stämma sin son för förskingring.
Visserligen vann pappa Bernardone målet, men istället förlorade han sin son. Franciskus sa att han efter detta bara skulle tjäna en fader – Gud. Så Franciskus lämnade allt han hade fått av sin far, avböjde sitt arv och drog hemifrån. Hans klädsel var minst sagt enkel: en gråbrun kåpa, han hade tecknat ett kors på den med krita.
Tillsammans med några likasinnade började Franciskus ett kringflackande liv. De tiggde från rika för att ge åt fattiga, de tog hand om sjuka och predikade för alla de mötte.
Efter några år hade hans följde växt till tolv medlemmar och då gick de till påven Innocentius III för att få sitt brödraskap erkänt. Så blev det och Franciskanorden var etablerad. Dessa munkar var inte bundna till ett kloster utan fria att vandra och
predika var som helst. Klädedräkten gav dem deras öknamn ”gråbröder”.
Franciskus dog 1226 i kapellet Portiuncula utanför hemstaden Assisi.
Redan två år efter sin död helgonförklarades han.
(Källor för texten: www.so-rummet.se, www.wikipedia.se, www.ystad.se )