Gabriella Johansson har arbetat som präst i tjugotvå år. Det är ett arbete hon kan, något som sitter i ryggmärgen. Det nya jobbet som kyrkoherde är lite mer obekant terräng.
– Jag kan alla delarna av jobbet, budgetansvar, personalansvar … och så vidare, men på en lägre nivå. Jag har alltid haft en chef över mig, någon att bolla med, säger hon när vi ses på ett kafé i centrala Stockholm.
Nu är det Gabriella Johansson som kommer att vara den som andra bollar med. Något hon ser fram emot och tycker är spännande och utmanande, samtidigt som hon känner ”en viss nervositet”.
– Jag vet att det är saker jag inte kan, men de tror jag att jag lär mig efter hand, nervositeten handlar kanske mer om att folk inte skulle tycka om mig, säger hon, men poängterar i nästa mening att hon inte tror att det kommer att hända.
Det hon ser som sin viktigaste uppgift, är att få med sig personalen, få alla att känna att de är en del av ett team, att de känner sig sedda och värdefulla. Samtidigt handlar jobbet som kyrkoherde om att leda församlingen på alla plan och staka ut en riktning, tillsammans med kyrkorådet.
– Jag är som en VD för församlingen och församlingsborna. Jag brukar säga att det bästa man kan göra som chef är att anställa människor som är bättre än vad man själv är och våga lita på att de kan sina saker.
Vad tycker du är kyrkans roll i dag?
– Kyrkan är en otroligt viktig aktör i samhället. Vi har en gedigen erfarenhet av mänskliga relationer. Utmaningen är att ta plats, vara angelägna och våga synas och vara med, inte be om ursäkt utan snarare visa ”det här kan vi, det här är vi duktiga på”.
Gabriella Johansson säger att kyrkan för många är en självklar plats att vända sig till i kriser.
– Men då gäller det att man har byggt upp relationerna innan så att man inte dyker upp som gubben i lådan, utan att allt finns på plats när något sker.
Själv har hon stor erfarenhet av att jobba med människor i kris, dels som präst, dels som tidigare anställd inom Försvarsmakten. Under tio år innehade hon olika positioner, hon var bland annat förbandspastor, har jobbat med militär själavård och verkat som etisk rådgivare. Som en del i en utbildning var hon även stationerad på ett amerikanskt fältsjukhus utanför Rammstein i Tyskland, dit sårade amerikanska soldater från krigszoner och natobaser världen över flögs. Soldater som hon samtalade med.
– När man kommer skadad från en krigszon, då handlar kanske frågorna om hur blev ditt liv? Du har inte dina kroppsdelar kvar. Vad hade du för drömmar? Vad var din plan med det här? Vad blev det nu och hur går vi vidare?
Arbetet handlade om traumabearbetning och att inge hopp. Många drabbades av PTSD.
– Det finns inga vinnare i krig. Det har jag sett på nära håll. Sen finns det nödvändiga beslut som måste tas, men det finns inga vinnare, säger Gabriella Johansson och konstaterar att det arbetet nog är det ”finaste arbete jag har gjort”.
Hon refererar till sångaren Lisa Ekdahls textrad ”man må vara rädd men aldrig feg” (ur låten På jakt efter solen) när hon berättar om det arbetet.
– Man är ju livrädd ibland, när man ska in i de här situationerna, för det är jätteobehagligt. För att det handlar om både fysiska skador och psykiska skador. Det mest utmanande har varit att orka stå i det, att orka stå kvar, säger hon.
Och att komma tillbaka, dag efter dag. Inte ge upp.
Vad som gör att hon orkar tror hon är förmågan att få låg puls i kriser (hon brukar skämta om att den ligger på 20 slag i minuten) och ett genuint intresse för människor parat med en ödmjukhet inför livet och de val vi gör som alla åren som präst har bidragit med.
Det är det hon syftar på när hon säger att jobbet med krigsdrabbade varit det finaste arbetet hon gjort, ”att som kyrka få komma med hopp”.
– En del av vårt arbete som kyrka, det är att göra det omänskliga mänskligt igen. Och få vara en liten del i det arbetet är otroligt, säger Gabriella Johansson.
Viktoria Myrén
Fakta Gabriella Johansson
- Prästvigdes: 2003
- Aktuell: Ny kyrkoherde i Västerleds församling, välkomnas söndag 8 mars 2026 i Västerledskyrkan.
- Karriär: tidigare bland annat präst i Oscars församling under 17 år (framför allt ungdomspräst), fem år i Engelbrekts församling, tio år inom Försvarsmakten (deltidstjänst).
- Familj: Sambo.
- Vana: att gå på gymmet med sina kompisar, fem morgnar i veckan (klockan sju!).
- Oanad talang: stark, kan lyfta över 100 kilo i marklyft.
- Fritidsintressen: gym, läsa, titta på serier och filmer, umgås med människor. ”Jag har ett jättestort socialt liv.”
- Ser fram emot: sitt nya jobb, att lära känna området och framför allt människorna på jobbet och i församlingen.
- Favoritrader i Bibeln: ”Gå du och gör som han.” Jesus ord till den laglärde i Lukasevangeliet, Den barmhärtige samariern. ”Det är inte alltid vi orkar se våra medmänniskor, men vi har en skyldighet att ta hand om varandra”, säger Gabriella.