Denna helg skulle vi ha firat gudstjänst i Seattle för att fira Palmsöndagen. Sista veckan i fastan kallas för stilla veckan, eller passionsveckan. Veckan inleds med palmsöndagen. Nu närmar vi oss påsken.
Texterna som vi läser på palmsöndagen berättar om när Jesus red in i Jerusalem på en åsna för att fira den judiska påsken tillsammans med sina lärjungar. Han togs emot som en kung av folket. De jublade, viftade med palmblad av glädje och sjöng Hosianna.
Palmsöndagen är en glädjens dag. Samtidigt visste Jesus vilket lidande som låg framför honom. Under denna dag kan vi därför tänka på svåra uppgifter som vi ibland måste genomföra. Temat för gudstjänsten är Vägen till Korset.
Här kan ni läsa några tankar som Mary hade om lidande och som hon skulle dela med sig av denna helg och som vi kan bära med oss in i Stilla veckan:
”Man skulle kunna tro att de människor som har det mest välbeställt i livet är de som är mest lyckliga. Man skulle kunna tro det. Man skulle kunna tro att de människor som har blivit förskonande från livets prövningar är de som talar mest, högst och riktigt övertygande om Guds godhet och nåd.
Men det konstiga är att det inte stämmer. Livet tycks rymma en paradox, en paradox som vi aldrig kan få att gå ihop med våra uträkningar och vårt logiska tänkande. En paradox som säger ungefär så här: Att det är de som har haft det svårast i livet - inte de som har blivit förskonande - utan de som har nått sin botten, det är dem som äger de djupaste insikterna om tillvarons glädje och kärlek. Att det är de som har känt den djupaste förtvivlan som vet mest om frid och sinnesro.
Jag säger inte att det alltid är så- och jag vet att jag måste tala med mycket små bokstäver när jag talar om detta- men jag kan ändå inte gå förbi ett egendomligt samstämmigt vittnesbörd från många människor som jag har haft privilegiet att lära känna. Ett vittnesbörd som säger att när en människa tvingas gå på livets smärtsamma mark, så händer det att en stor frid och glädje bryter igenom. Det är som om man har överlämnat det svåra till en kraft starkare än sig själv. Gud får ta över. Som Jesus själv gjorde- "I dina händer överlämnar jag min ande"--- så sa han när han hängde på korset.
Människor som har gått på denna mark vet att Gud inte går att mötas i vår inbillade styrkor, utan i vår totala maktlöshet.
Lidandet, Maktlösheten bär med sig en öppning till Guds inträde i våra liv. Jesus visar oss vägen."