Det var en gång en pojke, som var ledsen. Fast det var jul, så var han inte glad. Han tittade ut genom fönstret. Han hade inte så många vänner. Och nu hade hans enda kompis lovat att ringa, men det gjorde han inte.
– Psst, hörde han någon säga.
– Vem var det, tänkte han.
– Vem var det, som sa något?
Han såg sig omkring i rummet och undrade. Där fanns bara de vanliga sakerna och julkrubban mamma ställt in.
I krubban såg han Josef och Maria och Jesusbarnet. Där fanns också ängeln och fåren och herdarna. Och bland herdarna såg han en herdepojke med ett lamm i sin famn.
– Var det rent av han som sa något? Det kunde inte vara sant att plastfiguren i krubban talade till honom. Pojken tittade ut genom fönstret. Han tittade på telefonen.
Då hörde han någon säga:
– Var inte orolig.
Nu blev pojken förvånad. Nu hörde han rösten helt tydligt. Är det verkligen sant, det där som berättas om herdarna och Josef och Maria? Herden i krubban verkade vilja säga något till honom. En liten figur talade till pojken!
– Var inte orolig, pojken, säger herden. Var inte rädda. I dag har en frälsare blivit född åt er i Davids stad …
Detta var en historia – en berättelse. Sann eller ej spelar ingen roll. Historien handlar om hoppet som finns, som kan beskrivas som ett ljus som lyser i ensamhetens mörker. Hur gärna vill inte vi kanske att detta skulle kunna vara en sanning för alla ensamma och övergivna människor?
Ljuset lyser i mörkret
De gammaltestamentliga profeterna menade att vi vandrade i mörkret. Vi människor var utan ledning. Livet saknade innehåll och sammanhang om inte Gud fanns med. Genom ett Guds ingripande skulle Gud hjälpa oss till en mer fullkomlig värld.
Med handen tänder vi ljusen. Ljusen och ljuset är centrala i kristen tro. Vårt uppdrag i och med dopet är att bokstavligen fatta ljuset med handen och sprida ljus i en mörk värld och säga med Johannes ord i evangeliet: "Ljuset lyser i mörkret. Och mörkret har inte besegrat det."
Var inte rädda
– Var inte orolig, pojken, säger herden. Var inte rädda. I dag har en frälsare blivit född åt er i Davids stad. Det är julkrubbans budskap till oss alla. Det är det glada julbudskapet, både till oss och pojken i berättelsen: Var inte rädda.
Vi ska inte vara rädda. Tillsammans har vi uppdraget att sprida ljuset i världen. Inte minst denna jul som bjuder på så många lediga dagar, som för några kan bli många ensamma dagar. Vi har att berätta om Gud som blev synlig i Jesu person. Det är det ljus vi vill ska skina i mörkret och i ensamheten.
Gud blev människa i stallets mörker och är det hopp som vi har att ta till oss och förmedla i ord och handling denna jul.
Vi kan vara den där rösten som viskar i någons öra: Var inte rädd. Våra händer kan vara någon till hjälp, tröst och upprättelse.
Må Gud välsigna din kommande jul!
Lars Viper, kyrkoherde