2025-09-29
Vilken är din största högtid?
De senaste åren har det skiftat vilken högtid då flest besöker våra kyrkor och kyrkogårdar. Förr var det julen, med ottor, midnattsmässor och samlingar kring krubban. Julen är förstås fortfarande välbesökt – förra året slog vi rekord i nästan alla våra kyrkor! – men det är faktiskt inte den mest välbesökta högtiden längre.
Det är i stället allhelgonahelgen. Under kvällarna hela veckan börjar ljus tändas vid gravar och i minneslundar, och på lördagen är det människor och ljus överallt! Konserter, minnesgudstjänster och förstås kyrkogårdsbesökare så det svämmar över. Det har blivit vår största folkliga högtid!
Varför är det så? Kanske är det något med att få tända ett ljus i mörkret som på djupet berör oss. Att stå där med tändstickan eller tändaren, skydda handen med kroppen från blåsten, för att kunna få lågan att tända veken på ljuset.
Vi minns att vi inte är ensamma, att vi människor hör ihop och är en del av varandra. När någon nära dör känner vi att en del av oss själva försvinner, och något saknas oss. Att få tända ett ljus vid graven är ett sätt att påminna oss om att vi fortfarande hör ihop, att vi inte glömt. Och vi minns att vi faktiskt själva kan tända ett ljus.
Ljuset är ett hoppets symbol. ”Förbanna inte mörkret – tänd ett ljus”, brukar vi säga. Det är mycket som är mörkt i världen, många av oss känner oro för framtiden på olika sätt. Då är det värt att minnas att det minsta ljus faktiskt kan lysa upp det mörkaste mörker. I Johannesevangeliet står: ”Sedan talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.«”
Jesus bjuder in oss att följa honom. Det ljuset kan vi ha i vårt liv, och det är vi inbjudna att bära vidare där vi lever och verkar.
Jag tycker det kan vara värt att stanna upp i vardagen och fundera på vilka människor vi har som lyser upp i våra liv. Kanske be en tacksamhetens bön för dem, och också fundera på hur vi själva är ett ljus för andra?
Gode Gud, tack för allt det goda som finns omkring mig. Tack för de människor som är ljus i mitt liv. Och Gud, låt mig få vara ett ljus för de omkring mig som behöver. Tack för att du lät din son dö och uppstå för att ingen hopplöshet ska finnas mer. Tack för att ditt ljus lyser i mörkret, och att mörkret aldrig kan övervinna det. Amen.
Ps. Kyrkans största högtid är förstås varken jul eller allhelgona, även om både Jesu födelse och våra minnen av dem vi saknar är viktiga. Nej, störst är ju påsken, där vi firar att livet besegrar döden, att kärleken är starkare än hatet, att våren alltid kommer efter höst och vinter. Men dit är det några månader ännu …
Jag önskar dig en välsignad höst, och hoppas vi ses i kyrkan!
/Elias
Kyrkoherde