2025-06-16
Det goda är sant!
”Fråga djuren, de kan lära dig,
himlens fåglar kan ge dig svar.”
(Jobs bok, kap. 12)
Solen lyser in genom fönstret och en fågel drillar i ett grönt buskage. Det är gott att leva! När jag skriver detta är det snart midsommar, och sommarmånaderna ligger framför. En tid av förhoppningar, av vila, värme och vänlighet, får man hoppas!
Det är märkligt, hur dubbelt livet är. För samtidigt som solen värmer, syrenen slår ut och fågeln sjunger sin sång som varje år, höjs nu tonläget i världen. Klimathot, krigshot, polemiserande språk och murar som byggs mellan människor, åsikter, folkgrupper, länder och allt vad vi kan hitta på som skiljer oss åt.
Tänk om vi kunde återupptäcka ”både och”. Tänk om vi kunde få se att det både är underbart och hemskt i världen. Att det vackra fortfarande är lika vackert och sant, och att det outhärdliga är lika outhärdligt. Att människor älskar varandra, skrattar, kramas, tramsar, gör goda saker för varandra, bryr sig och gråter för varandra. Och att samtidigt folkrättsbrott begås i Gaza, att terror slår sönder trygghet och att klimathotet är på riktigt.
Sommaren är trefaldighetens tid i kyrkans liv, helhetens tid. Fadern, Sonen och den Helige Ande. Fadern, som har skapat den här i grunden goda skapelsen vi lever i. Sonen, som delat våra villkor och mött det onda och svåra, det mörka och smärtfyllda, och burit det på korset. Och den Helige Ande, som är oss närmre än vårt eget hjärta. Tröstaren, hjälparen, som viskar i vårt inre, som genomsyrar allt och påminner oss att höja blicken och se det goda, Anden som pånyttföder vårt hopp.
Ett kännetecken på att det är den Helige Ande som verkar, är att murar mellan människor bryts ner. Att vi kan se på varandra på nya sätt, medmänniska till medmänniska. Där en fiende tidigare fanns, finns nu ett syskon. Där ett hot tidigare fanns, finns nu ett löfte. Där rädsla tidigare fanns, finns nu kärlek.
Jag tror att vi gör klokt i att inte fastna med blicken i det skrämmande. Det är sant att det finns mycket att vara rädd för. Men den bästa medicinen mot mörkret är som bekant att tända ett ljus. Och ljuset finns där. I varenda fågeldrill, i varenda kärleksfull blick, i varje andetag av Guds närvaro, i arbetet och vilan, i i sorgen och i glädjen. Hur tänder du ditt ljus?
Gode Gud, tack för allt det goda vi får leva i.
Tack för de människor vi får ha omkring oss, tack för din goda skapelse.
Vi ber för alla de människor som lever i rädsla.
För alla som lider under förtryck,
för alla som hungrar och törstar,
för alla som har makt att förändra,
för alla som har svårt att se ljuset i tillvaron.
Välsigna vår sommar,
och gör oss till människor som både älskar livet och reagerar på orättvisa och lidande.
I Jesu namn,
Amen
Jag önskar dig en välsignad sommar!
/Elias
Kyrkoherde
Ps. Det finns många ställen att fylla på hoppet och glädjen i sommar, tillfällen att påminna sig om att det goda är sant. Gudstjänster, sommarmusik, andliga hållplatser, sommarcaféer och mycket annat. Hoppas vi ses!