Andlig hållplats: Godhet

Miljön på denna plats

Godhet – vad är det? Ordet godhet är ett lika svårt ord att beskriva som ordet ondska. Ibland säger vi att det är tanken som räknas, att vi tänkt göra något gott men inte gjort det är nästan lika värdefullt som att verkligen göra något gott, eller?

Själva ordet godhet har även blivit förlöjligat. Man talar ibland om godhetssignalering. Att vi gör ”goda” saker enbart för att verka goda. Det kan också vara svårt att se vad som är verkligt gott eller ont, det framträder först när vi har facit framför oss.

Att vara god borde väl handla om att göra gott för någon annan utan att själv få en massa beröm eller uppmärksamhet för det? Men även att påbörja ett gott arbete med att exempelvis bygga en kyrka trots att man vet att man aldrig kommer att få se kyrkan färdig. Eller för den delen, att arbeta för en bättre miljö eller ett mer hållbart klimat utan att få se effekten av det arbete man gör under sin livstid. Att bygga upp det ”goda” tar tid. Att däremot rasera det goda som är mödosamt uppbyggt kan gå mycket snabbt, och det är inte alldeles säkert att den skadan går att reparera. Jag tänker på vår mödosamt uppbyggda, men sköra, demokrati, men även på naturen med dess komplexa ekologi som byggts upp under miljontals år och som inte tål att mixtras med hur mycket som helst.

Godhet har med långsiktighet att göra, med osjälviskhet. Det kanske inte heller alltid kan sättas likhetstecken mellan godhet och snällhet, även om snällhet är väldigt underskattat.

När spiran här i Roslags-Kulla skulle lagas efter stormen Alfridas framfart använde man gamla metoder som tog tid och var kostsamma. Den varsamheten och långsamheten var i sig ett slags godhet och respekt mot traditionen och de människor som verkat och byggt i Roslags-Kulla kyrka men även gentemot kommande generationer. Det ska byggas hållbart, och hållbarhet är ett slags godhet.

Text: hållbarhetsgruppen genom Maria Sverke