Finns det något vänligare till i världen än det mjuka svala gräset? frågar Sara Bohlin i en dikt.
Till ängarna vid Gennesarets sjö har flera tusen kommit för att lyssna till Jesus. Han bjuder dem att slå sig ner ”där det fanns grönt gräs”. En liten upplysning som det är så lätt att läsa förbi!
Varför skriver Markus och andra evangelister om gräset? Markusevangeliet är en mycket kort bok. Ändå tar han med denna uppgift!
Man kan förstå att det var på våren, sedan blir gräset i det heliga landet förbränt av solen. Ville Markus visa att Jesus unnande dem behaglig skugga? Men vi har redan fått veta att det var före påsken och att det blivit sent på dagen.
Tänk om det gröna gräset nämns av ett annat skäl. Det står att Jesus fylls av medlidande med folkskarorna ”för de var som får utan herde”. När vi läser ordet herde kan tankarna gå till den kända psalmen i Psaltaren:
”Herren är min herde, ingenting
skall fattas mig” (nr 23). Jesus är
ju den gode herden och nu går
orden i uppfyllelse: ”han låter mig
vila på gröna ängar”.
Ville evangelisterna koppla till herdepsalmen? Varför är den psalmen så älskad? Kanske för att den rör vid saknad efter ett förlorat paradis. Kanske för att den rör vid en djup längtan efter vila och frid, efter att tas om hand av någon som är vänlig och kärleksfull. Kanske för att den rör vid hoppet att detta liv inte är allt, att en tillvaro på himmelens gröna ängar vid stilla rogivande vatten väntar. Att få bo för evigt i det Herrens hus som är himmelen.
Det är nyttigt att ibland läsa Bibeln så sakta och eftertänksamt att vi ser de små notiser som vi annars riskerar att gå förbi. Som den om det gröna gräset. Vi kan få uppbyggelse av dem också!
Hakon Långström
Vik. församlingsherde
Svenska kyrkan Österåker
P.S. Vill du fördjupa dig i ett storord, läs mer här >>