I Klockarhagen vid Österåkers kyrka finns en andlig hållplats på temat frid i närheten av Klockstapeln.
– Det jag tycker är fint med den här platsen är att den är så nära kyrkan och kyrkogården där både min pappa, min mormor och min morfar ligger begravda.
Det säger Anna som brukar ta med sig sina barn Clara och Kevin och sin mamma Annette till platsen.
– Barnen tycker att det är mysigt att vara här, de gillar fåren som går här i hagen, så det är aldrig svårt att få med dem.
Anna född och uppvuxen i Åkersberga och hon och familjen bor bara tio minuters bilväg ifrån Österåkers kyrka. Under våren och sommaren brukar hon besöka Klockarhagen någon gång i månaden.
– Jag passar på att andas ut när vi är här. Det är väldigt fridfullt vid hållplatsen och jag blir lugn när jag är häruppe.
Det var hennes pappas barndomsvän Bertil som visste om platsen och tog med henne dit första gången.
– Vi var här tillsammans och pratade om livet och om pappa, säger Anna.
Även om Anna och hennes familj inte är troende så har hon alltid känt ett lugn i och omkring kyrkor.
– Det är fint att kyrkan är för alla, verkligen alla, oavsett om man är troende eller inte.
Hon brukar sitta på bänken och titta ner mot kyrkogården vid kyrkan och tänka på sin pappa som gick bort i cancer för 16 år sedan. Och på sin mormor och morfar.
– Pappa tyckte också om kyrkor och vi brukade besöka Österåkers kyrka varje allahelgona och gå omkring på kyrkogården tillsammans. Det är som att jag får utrymme att minnas när jag kommer hit. Jag tycker om att vara nära pappa, mormor och morfar, även om jag inte tror att de finns just där nere på kyrkogården. De är med mig, var jag än är.
Idag kan hon tänka tillbaka och minnas sin pappa med glädje. De första åren var det mer tungt och sorgligt.
– Mina barn hann aldrig träffa pappa, däremot minns de min mormor som gick bort under pandemin för fem år sedan.
Hon säger att hållplatsen fungerar som en allt i allo-plats för henne. Ett utflyktsmål. En minnesplats. En plats i naturen där man kan följa årstiderna som växlar.
– Och så tycker jag om att jag blir lugn här. Det behöver man när man är en småbarnsmamma.
Vardagen är stressig, tycker hon, med heltidsjobb, familj och barn. Dottern Clara är snart tonåring och sonen Kevin har en funktionsnedsättning och behöver lite extra stöd.
– Jag förstår inte hur vi ska hinna leva när vi är nio timmar om dagen på en arbetsplats. Jag tycker att vi människor stressar ihjäl oss, säger Anna som arbetar som personaladministratör på ett blomsterföretag.
Hon försöker hitta små stunder i vardagen att bara vara och andas.
– Då smiter jag undan lite och kopplar bort allt. Jag går på yoga också, det hjälper, och jag försöker låta bli telefonen men det är svårt. Och så hjälper det att åka hit. Det är en fin plats om jag bara vill sitta ner en stund och få lite andrum.
Skribent: Mia Sjöström
Bildtext:
”I min familj brukar vi säga fridens när vi säger hej då. Det kommer nog från min farmor som växte upp i en kristen familj”, säger Anna.