Han lyfter fram människans relation till naturen, vikten av att vara närvarande i stunden och vårt ansvar för det liv som omger oss.
Mattias har inte bara skrivit fasteboken “Stigminnen” men även deltagit under Visby stiftfest 2026 där han inviterades till ett panelsamtal med kyrkohere Per Anders Sandgren. Tillsammans talade de runt temat “Framtidens kyrka”. För Klum är skapelsen inte bara en vacker kuliss runt människans liv. Den är själva förutsättningen för vår existens.
Klum använder en enkel men kraftfull bild. Precis som människokroppen har organ som måste fungera för att vi ska leva, menar han att jorden kan ses som en kropp med egna livsviktiga system. När vi tar hand om vår kropp får den möjlighet att återhämta sig. På samma sätt har naturen en enastående förmåga att läka om vi ger den möjlighet. Problemet uppstår när vi pressar eller förstör dessa livsnödvändiga system. Då reagerar planeten, precis som en människa som utsätts för påfrestningar.
Hoppet i en bräklig tid
Trots de allvarliga miljöutmaningarna präglas Klums perspektiv av hopp. I boken “Stigminnen” beskriver han hur han inspireras av livets bräckliga balans och vill förmedla en djupare känsla av samhörighet, inte som en varning om kommande katastrofer utan som en viskning om närvaro. Samma tanke återkommer i hans samtal om skapelsen och “Framtidens kyrka”. Hoppet finns i naturens motståndskraft och i människans förmåga att agera medan det fortfarande finns tid.
För Mattias börjar skapelseansvaret med kärlek. Han talar om att värdera och älska skönheten på jorden. Det handlar inte om en passiv kärlek, utan om en kärlek som leder till handling. När han får frågan om vad människor konkret kan göra lyfter han fram tre viktiga punkter. Konsumera klokt, politisk medvetenhet och tänka “Vad gör jag för avtryck?”. Det är även viktigt att inte gömma sig bakom “Vad kan lilla Sverige göra?”. Vi har möjlighet att göra skillnad, att vara i framkant och vara goda förebilder.
- Vi är ett litet land men har fortfarande oerhört gott rykte i världen. Vi har möjlighet att sätta på oss ledartröjan och cykla längst fram. Visa på cirkularitet, demokati, rättvisa, kärlek, innovation och gröntekning. Vi kan visa världen istället för att följa.
Tro och kyrka
När samtalet rör sig mot tro och kyrkans roll blir tonen mer personlig. Klum beskriver religion som ett landskap av berättelser, ritualer och drömmar som hjälper människor att närma sig det som inte fullt ut kan förstås eller bevisas. Hans egna minnen från kyrkorummet och sången i Uppsala domkyrkas goss-kör har lämnat spår som fortfarande väcker förundran inför livets storhet.
På frågan om vad han tror på svarar Klum att han tror på människan, på naturen och på kärleken. Han uppmanar människor att mobilisera sig tillsammans för framtiden och för den värld vi delar. Skapelsen är enligt honom inte något vid sidan av människan utan något vi är en del av. Därför måste omsorgen om naturen också bli en omsorg om varandra.
Kanske sammanfattas hans budskap bäst i den tanke som bär både samtalet och faste-boken Stigminnen: allt liv hör samman. Genom förundran, närvaro och ansvar kan människan återupptäcka sin plats i skapelsen och finna mod att värna den. Det är inte ett budskap om hopplöshet, utan om kärlek, samhörighet och möjligheten att göra skillnad.
Mattias avlutar panelsamtalet med en stark uppmaning.
- Vakna varje morgon och tänk på någon ni älskar. Det kan vara en vän, barn, pojk- eller flickvän, mor eller far. Tänk på någon ni älskar och fundera på varför ni ska bryr er om vår framtid. Det gör att jag vaknar varje morgon och känner tillförsikt.
Från panelsamtal under Visbys Stiftsfesten 2026 och 2026 års fastebok
Foto: Jean Lapin
Läs mer på www. mattiasklum.com