Vi är skapta till att vara Guds avbild, att måla ikoner är en naturlig del av den kristna grunden. Ikonens plats och funktion är att påminna om Guds konkreta närvaro i Kristus och det mänskliga livet. Det är den enkla bakgrunden till ikonens plats i våra liv, i hem och kyrka.
Den första bildkonsten med kristna förtecken började blomstra redan på 200-talet. Motivet var självklart; den osynlige hade blivit synlig. Det var i katakomberna det tog sin början. På väggarna i de labyrinter som de kristna begravde sina döda gav man uttryck åt sin tro.
Ikonen avbildar inte den yttre verkligheten. Den saknar rörelse, kastar inga skuggor. Personen på bilden uttrycker inga känslor. Ögonen visar in mot ikonens djup. Ikonen avbildar den inre verkligheten. Den är en återspegling av det gudomliga, en bild av Gud. Seendets Gud.
För att måla ikoner räcker det inte att bara kunna måla; man behöver också vara en god bedjare. Bönen och bilden lever sida vid sida. Tillsammans med musiken får bilden ett lika högt värde som ordet i närmandet till Gud. Bild och musik var förr uttrycksmedel som talade till gemene man., medan de lärdas invecklade diskussioner ofta tedde sig obegripliga.
