Vi är på upptäcktsfärd i kyrkan, det finns så mycket att se här. Vi är åtta får och om du läser ledtrådarna kan du hitta oss. Det kan vara lite knepigt att se oss men vi tror att du klarar det.
Lycka till önskar familjen Ullsten!
Mariestads domkyrka har följande öppettider:
Vintertid 1 september - 30 april kl. 8.00-16.00 alla dagar.
Sommartid 1 maj - 31 augusti kl. 8.00-20.00 alla dagar.
Här sitter jag, mitt i kyrkan, och tittar på ljuskronan som hänger i taket. Det är den största i kyrkan. När kyrkan brann för över 300 år sedan lyckades man rädda den. Det var tur för jag tycker den är väldigt fin
Hur många ljuskronor ser du i kyrkan?
Jag är på väg upp i predikstolen som är precis ovanför bänkarna, kom och gör mig sällskap! Här kan prästen stå och predika, det betyder att hen pratar om något som har med Gud att göra.
Förut behövde prästen vara högt upp för att alla skulle höra men nu finns det ju mikrofoner så det är vanligare att hen står längst fram i kyrkan.
Oj, så stora och vackra fönster. Jag skulle också vilja ha fönster med rutor i olika färger. Titta där, ganska långt ner på fönstret har de satt rutorna så det ser ut som kärvar med ax på.
De här verkar dock inte riktigt mogna, de är fortfarande gröna. Kan du se ett fönster med moget vete?
(Titta efter gula kärvar).
Längst fram i kyrkan finns altaret. Bakom det är en väldigt stor altartavla. Den består både av en stor målning och skulpturer. Jag har satt mig precis innanför altarringen (det som ser ut som ett lågt staket) för då kan jag se nästan hela altartavlan.
Han som målade tavlan hette Mäster Johan och levde för nästan 300 år sedan. Det sägs att han har målat sig själv i tavlan, undrar var han är i så fall...
Här, till höger om altartavlan, har jag hittat dopfunten. Jag sitter på bänken och tittar på den för man får inte röra den om man inte jobbar i kyrkan. Den används när någon ska döpas och det innebär att man blir en del av församlingen och Guds familj.
När det är dop tar man av locket och häller vatten i skålen. Sen tar prästen lite vatten i handen och häller det på huvudet på den som ska döpas. Man kan döpas både när man är barn och vuxen.
Är du döpt?
Jag älskar musik och här framme i kyrkan finns ett jättestort instrument som nästan bara finns i kyrkor. Det kallas orgel och när det är gudstjänst spelar man ofta psalmer på den. Man spelar med både händerna och fötterna samtidigt, det verkar jättesvårt.
På läktaren finns en ännu större orgel, när man står här ser man hela. Min favoritpsalm är Tryggare kan ingen vara, kan du den?
Varje gång jag är i kyrkan brukar jag tända ett ljus i ljusbäraren. När jag tänder ljuset brukar jag be att Gud ska vara med dem som behöver kärlek och ljus i livet. Ibland tänder jag ett ljus för någon som har dött. Det tycker jag känns fint.
Du får också tända ett ljus om du vill.
Titta så många böcker som finns här! Det finns böcker både för barn och vuxna. Några handlar om vad man gör i kyrkan och sedan finns det biblar.
I en bibel kan man bland annat läsa berättelser om kristna personer som levde för väldigt länge sedan och hur man ska vara mot andra människor.
Just nu läser jag Barnens bästa bibel.
Har du läst den?
Nu kan du fortsätta upptäcktsfärden på egen hand om du vill, eller sätta dig ner i barnhörnan för att rita, läsa eller leka en stund.
Visste du att det finns en bibelberättelse som heter Det förlorade fåret? Berättelsen kommer från bibeln och det vara Jesus som berättade den. När Jesus pratade om Gud berättade han ofta liknelser för att folk skulle ha lättare att förstå.
Föreställ dig ett stort, grönt fält med får i olika färger som går runt och betar. Vid fältet finns det också en herde som tar hand om fåren. En god herde ser till att fåren är trygga, har mat, vatten och känner sig älskade. Herden känner också sina får väl och kanske till och med ger dem speciella namn.
Den här herden hade 100 får och varje kväll räknade han dem. En kväll när han räknade hade han bara 99 får. Ett litet får hade vandrat iväg och gått vilse. Herden blev väldigt orolig och visste att han behövde ge sig ut och leta. Han lämnade de andra fåren på ett säkert ställe och gav sig av.
Herden letade överallt – uppe på kullar, nere i dalar, bakom buskar och i små grottor. Efter flera timmar hörde han ett litet ”bäää!”. Det var det försvunna fåret! Herden blev så glad, han lyfte upp det lilla fåret i famnen och bar det sedan hela vägen hem på sina axlar. När herden kom hen ordnade han en stor fest för sina vänner och alla firade att fåret kommit hem igen. Det lilla fåret måste ha känt sig väldigt speciell och älskad.
Genom att berätta den här liknelsen vill Jesus att vi skulle tänka oss att vi är som små får som ibland vandrar i väg och går vilse. Han ville också att vi skulle tänka oss att Gud är herden som älskar oss väldigt mycket och att det viktigaste för Gud är att vi mår bra.