Tre kvinnor sitter på bakvända stolar i ett kapell.
Lyssna

Nyhet / Publicerad 23 maj 2025

Viktigt uppdrag för kyrkan att stötta polisanställda i vardag och kris

-Som polispräst och polisdiakon är vi alltid på någon annans arena. Vi är gäster. Det kräver lyhördhet, fingertoppskänsla och ett mått av diplomati. Det säger polisprästen Susanne Skoglund.

Att finnas till vid kriser och olyckor, ge stöd och stötta polisanställda med samtal och medverka vid utbildningar. Det är några av de angelägna uppgifter som polispräster och polisdiakoner ägnar sig åt.

Susanne Skoglund har varit polispräst sedan 2017. Vid årsskiftet blev hon även samordnare för Kyrka-Polis i Lunds stift. Arbetet är en del av kyrkans uppdrag inom institutionssjälavården.

- Samverkan mellan kyrka och samhälle är kolossalt viktigt. Kyrkan ska vara där människor finns och kan behöva stöd, känner sig oroliga eller utsatta, som till exempel på sjukhus, i förvar, häkten och fängelser, på universitet och regementen, nämner Susanne.

Samtal som främjar psykisk hälsa i kris


Med poliserna förs samtal enskilt eller i grupp och det finns en stor öppenhet för kyrkans roll inom polismyndigheten, berättar Susanne.

-Vi välkomnas och tas i anspråk. Poliserna tycker att det är mycket positivt att vi finns. Man ska ha i åtanke att de som vi polispräster och polisdiakoner möter också är våra församlingsbor.

- Det ser olika ut, men som mest efterfrågade är vi när någon större och exceptionell kris ägt rum. I samband med det tar poliser kontakt med oss och söker vårt stöd. Samtalen, som vi inom kyrkan har god kompetens för att genomföra, främjar den psykiska hälsan. Även iförd uniform, som ju ska vara ett skydd, kan man drabbas. Vid en kris, eller ett tillstånd av stress eller sorg reagerar alla människor på samma sätt.   

Susannes erfarenhet är att bara för att en person inte har en personlig tro, så kan andlighet och existentiella frågor vara högst relevanta.

Ensamarbete och tunga upplevelser 

Arbetet som polispräst eller polisdiakon kan vara både ensamt och tungt. Därför samlas alla polispräster och polisdiakoner då och då för att utbyta tankar, erfarenheter och idéer.  

-Det är viktigt att vi kan ses och dryfta sådant som är aktuellt och angeläget. I den här rollen jobbar man mycket ensam. Vi hanterar också tunga saker som vi kan behöva lufta och samtala om med varandra, förklarar Susanne.  

Vi lever i dramatiska och skrämmande tider med sprängningar, skjutningar, gängkriminalitet och barnsoldater. Hur tacklar polisprästerna och polisdiakonerna det?

-Så många som möjligt av oss i samhället måste gå samman och samverka kring detta. Det är inget som kan lösas enskilt. Arbetet för att komma åt kriminaliteten börjar redan med barnen på förskolorna, betonar Susanne.

Dignitet och framgång - Från en person till tio 

En viktig person i sammanhanget är polisprästen Agneta Salomonsson som numera tjänstgör i Trelleborg. Med början för tjugo år sedan har hon gjort en pionjärinsats som den allra första polisprästen i Skåne, stationerad i Malmö. Under de två decennier som Agneta har varit engagerad i arbetet med Kyrka-Polis har mycket positivt hänt.

-Samarbetet Kyrka-Polis drivs numera lokalt, regionalt och nationellt. Det är betydligt mer känt och synligt. Verksamheten har en dignitet och ses som angeläget av både Polisen och kyrkan. Att vi numera är tio polispräster och polisdiakoner i Lunds stift är en framgång.

Det som gör arbetet meningsfullt tycker Agneta är att kunna hjälpa de hon möter att sätta ord på det svåra och stärka dem så att de kan gå vidare. Här är tystnadsplikten guld värt.

-I det själavårdande, trygga rummet kan man blotta sig och våga lyfta frågor om tro, liv, död – ja, även det som man skäms för. Att vi är anställda av kyrkan och oberoende av Polismyndigheten är av stor betydelse.

Sänkt tröskel till kontakt med kyrkan

-Det är samtidigt en mission som utförs där jag som präst knyter relationer och sänker de polisanställdas tröskel till kontakter med kyrkan. Genom åren har jag glädjande nog anförtrotts att döpa, viga och begrava polisernas familjer och anhöriga.     

 

 

Samarbetet har byggt förtroendekapital och tillit

Anna Rubin är sedan 2023 polisdiakon i lokalpolisområde Kävlinge som även infattar orterna Lomma, Staffanstorp och Burlöv. Två förmiddagar i veckan dedikerar hon åt att vara bland polisanställda.

-Jag är mycket tacksam för att finnas med i det här sammanhanget och att fungera som ett stöd för poliserna i deras vardag. Samarbetet berikar. Förtroendekapitalet och tilliten har byggts upp. Polisen och kyrkan har många värderingar gemensamt. Vi vill värna det goda i samhället och ser allas lika värde som en grund.  

-Det krävs mod för att vara polis idag. Det är viktigt att stärka poliserna i deras yrkesroll. avslutar Anna.

Text: Maria Lundström