Att finnas till vid kriser och olyckor, ge stöd och stötta polisanställda med samtal och medverka vid utbildningar. Det är några av de angelägna uppgifter som polispräster och polisdiakoner ägnar sig åt.
Susanne Skoglund har varit polispräst sedan 2017. Vid årsskiftet blev hon även samordnare för Kyrka-Polis i Lunds stift. Arbetet är en del av kyrkans uppdrag inom institutionssjälavården.
- Samverkan mellan kyrka och samhälle är kolossalt viktigt. Kyrkan ska vara där människor finns och kan behöva stöd, känner sig oroliga eller utsatta, som till exempel på sjukhus, i förvar, häkten och fängelser, på universitet och regementen, nämner Susanne.
Samtal som främjar psykisk hälsa i kris
Med poliserna förs samtal enskilt eller i grupp och det finns en stor öppenhet för kyrkans roll inom polismyndigheten, berättar Susanne.
-Vi välkomnas och tas i anspråk. Poliserna tycker att det är mycket positivt att vi finns. Man ska ha i åtanke att de som vi polispräster och polisdiakoner möter också är våra församlingsbor.
- Det ser olika ut, men som mest efterfrågade är vi när någon större och exceptionell kris ägt rum. I samband med det tar poliser kontakt med oss och söker vårt stöd. Samtalen, som vi inom kyrkan har god kompetens för att genomföra, främjar den psykiska hälsan. Även iförd uniform, som ju ska vara ett skydd, kan man drabbas. Vid en kris, eller ett tillstånd av stress eller sorg reagerar alla människor på samma sätt.
Susannes erfarenhet är att bara för att en person inte har en personlig tro, så kan andlighet och existentiella frågor vara högst relevanta.
Ensamarbete och tunga upplevelser
Arbetet som polispräst eller polisdiakon kan vara både ensamt och tungt. Därför samlas alla polispräster och polisdiakoner då och då för att utbyta tankar, erfarenheter och idéer.
-Det är viktigt att vi kan ses och dryfta sådant som är aktuellt och angeläget. I den här rollen jobbar man mycket ensam. Vi hanterar också tunga saker som vi kan behöva lufta och samtala om med varandra, förklarar Susanne.
Vi lever i dramatiska och skrämmande tider med sprängningar, skjutningar, gängkriminalitet och barnsoldater. Hur tacklar polisprästerna och polisdiakonerna det?
-Så många som möjligt av oss i samhället måste gå samman och samverka kring detta. Det är inget som kan lösas enskilt. Arbetet för att komma åt kriminaliteten börjar redan med barnen på förskolorna, betonar Susanne.