-Det är ett hedrande, roligt och spännande uppdrag jag fått. Att på en global arena få representera kyrkan lokalt och regionalt är en ynnest, det är få som ges den möjligheten. Jag är stolt över förtroendet och tacksam för att Malmö pastorat och Lunds stift stöttar och ser fördelarna med detta, säger Marie-Louise.
Vi ses på ett kafé nära polisstationen och häktet i Malmö. Marie-Louise möter upp med ett varmt leende. På kavajuppslaget sitter ett märke med orden "Be a Nice Human".
FN-tjänst och första planet till tsunamin i Thailand
Det är många år av tjänst som rustat henne för det hedrande förordnande hon fått att leda en världsomspännande organisation. I bagaget finns en stor bredd av erfarenheter, varav en rad år som präst i Försvarsmakten. Redan innan hon prästvigdes utbildade sig Marie-Louise till fältpräst. Efter prästvigning i Lunds domkyrka 1998 följde en rad utlandsuppdrag, bland annat i form av en FN-tjänst i Kosovo och deltagande i dåvarande Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB:s Stödstyrka.
-Under tsunamikatastrofen 2004 satt jag på det första planet ner till Thailand. Det var en omvälvande, tuff och lärorik tid.
Sedan 2010 har Marie-Louise kunnat titulera sig fängelse- och häktespräst. Från och med 2022 är hon enbart häktespräst i Malmö.
Nu har Marie-Louise trätt in i en ny ledarroll. IPCA är ett världsomspännande nätverk av fängelsepräster med syftet att bygga broar, verka för rättvisa, återupprätta människor och vara ett tecken på Guds kärlek. Logotypen utgörs av ett symboliskt fängelsegaller där hoppet illustreras av ett kors och solstrålar som bryter igenom.
Gränsöverskridande utbyte
-Nätverket, som är öppet för kristna fängelsesjälavårdare, vill möjliggöra gränsöverskridande utbyte på olika nivåer och vara ett stöd för medlemmarna. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är en ledstjärna för verksamheten. IPCA medverkar, för att ge vårt perspektiv, på FN-konferenser som rör frågor kring kriminalitet, straff och mänskliga rättigheter, berättar Marie-Louise.
2015 deltog Marie-Louise på världskonferensen i Sydney, Australien. Nu är hon vald till världspresident i fem år och ska ansvara för den kommande världskonferensen 2030. Vart femte år hålls en världskonferens. Till rollen som världspresident hör, förutom att leda styrelsen, även att ansvara för kommunikationsarbetet i form av bland annat ett internationellt nyhetsbrev.
Läka sår och försonas
En hörnsten är att verka för Restorative Justice, så kallad reparativ rättvisa. Det är en metod som fokuserar på att reparera skadan som ett brott orsakat, snarare än enbart på straff. Genom dialog mellan förövare, offer och samhälle är målet att läka sår, främja försoning, bidra till gärningsmäns integrering och minska återfall i brott. Tillvägagångssättet används på många platser runt om i världen.
- Att försonas med brottet innebär att bearbeta ditt egna inre, se konsekvenserna av det du gjort - för offer, familj och barn - och ta ansvar inför dig själv och omgivningen.
Bygga förtroende i ett utsatt läge
-Det motto som jag valt i egenskap av president för IPCA är ”Step by step, mouth to mouth, face to face”. Det är också så vi jobbar med de intagna. Vi tar det steg för steg, med respekt för deras behov och önskan om att samtala. Det är så förtroendet växer fram, understryker Marie-Louise.
Häktet, som till vardags är hennes arbetsplats, är beläget centralt i Malmö och har plats för runt 160 personer från 15 år och uppåt. Att sitta i häkte är att vara i ett utsatt läge. Bemötandet är A och O. Marie-Louise vittnar om att det finns en stor omsorg och ett patos som präglar kriminalvården.
På häktet möter hon oftast två kategorier av människor. En grupp kommer från ett fungerande liv. I och med att de häktas landar de i kaos och kan förlora förmågan att tänka logiskt. Den andra gruppen är vana vid situationen och miljön bakom lås och bom.
-Oavsett vem man är och om man har tidigare erfarenhet av att sitta häktad är det en tuff tid, när man inte vet vad som händer på utsidan och vad som väntar en själv. Som häktad är man inte dömd och kan därför mycket väl sitta oskyldigt häktad. I de fallen är det fruktansvärt för alla.
Symbol för hopp och Guds kärlek
Marie-Louise och hennes kollegor besöker alla som nyligen häktats så långt det är språkligt möjligt. Det finns ofta en misstänksamhet. Därför är det centralt att betona prästens absoluta tystnadsplikt menar hon och avslutar med att summera det mest centrala i uppdraget:
-För mig som häktespräst är det viktigaste närvaron - att finnas där för de intagna, att de blir sedda. Jag vill på Guds mandat vara en symbol för hoppet och kärleken.
Text: Maria Lundström.