Många församlingsmedarbetare har träffat på Lena Andersson i hennes roll som stiftspedagog. Hon har arrangerat en mängd utbildningar och konferenser, drivit projekt och utredningar. Framför allt har frågor kring dop, mission, idealitet, församlingsinstruktion och barnkonsekvensanalys legat på Lenas bord.
- Nu ska jag vara diakon i Ronneby pastorat som består av Ronneby församling och Bräkne-Hoby församling. Jag tycker att en diakon framför allt ska se vilka behov som finns i pastoratet och sedan agera utifrån det. Men jag vet redan att jag bland annat ska erbjuda enskilda samtal, finnas med i gudstjänster och olika gruppverksamheter samt utveckla retreat- och pilgrimsverksamheten, berättar Lena Andersson.
Tid för samtal
Niklas Gannbys tjänst som församlingspedgog i Fjälkinge församling övergår till en diakontjänst i samband med att han vigs. Han delar Lena Anderssons uppfattning om att det måste vara behoven som styr vad arbetet ska innehålla.
- Diakoni är så brett och det är så stora skillnader när det gäller behov och förutsättningar i de olika församlingarna. Det gäller att hitta sina förutsättningar efter församlingens behov och möjligheter.
I Niklas tjänst ingår särskilt arbete med barn och unga, bland annat genom samverkan med församlingens skolor. Det kommer även att bli samtal, verksamheter för äldre och ideella medarbetare.
- Jag ser mest fram emot alla möten med människor i församlingen. Det är så intressant och lärorikt att få höra människors livsberättelse.
Lena Anderssons förhoppning med nya uppdraget ser ganska lik ut.
- Jag längtar både efter de spontana mötena och de djupa samtalen. Att se att tiden finns för samtal om livet när det är som skörast och/eller som gladast.
Plats för både kris och glädje
Som diakoner vill Lena och Niklas vara med och bidra till ett medmänskligt samhälle där vi ser varandra. De vill finnas för dem som lider av olika former av utsatthet som ensamhet, psykisk ohälsa eller låg självkänsla.
- Jag vill synliggöra kyrkans diakoni så att ännu fler människor upptäcker kyrkan. Det kan till exempel handla om att vi diakoner syns mer i samhället och genom samverkan med andra instanser eller i olika medier, säger Lena.
- När människor hamnar i kris så finns kyrkan som stöd, och det är vi bra på. Allt fler kommer också för att dela glädje. Jag drömmer om att kyrkan ska vara en naturlig plats att gå till oavsett vad det gäller, säger Niklas.
/Camilla Lindskog, pressekreterare