Alexander Bille växte upp i en familj där det var självklart att döpas och delta i kyrkans barntimmar. Utöver det fanns det ingen uttalad tro/icke-tro på Gud och familjen var heller inte delaktiga i församlingsliv och gudstjänster.
– När jag skulle konfirmeras så leddes min grupp av en diakon. Han var väldigt skicklig på att få oss ungdomar att känna oss behövda och ianspråktagna. Det gjorde att ungdomsgruppen blev en stark gemenskap som hade en självklar del i exempelvis gudstjänster och julfirande för behövande. Detta fick min Gudsbild och tro att både växa, formas och bli levande.
Kall på omvägar
Ganska snart efter gymnasiet påbörjade Alexander studier i teologi, psykologi och socialt arbete med målet att bli diakon. 2019 diakonvigdes han också, men efter ett par år började han tvivla på sitt kall.
– Jag kände att mitt kall faktiskt var att bli präst och jag lät därför pröva det för att se om Gud och kyrkan svarade ja på denna längtan. Efter en tid fick jag mitt kall bekräftat genom biskop Johan Tyrberg. Nu ser jag fram emot att fortsätta tjäna människor och Gud i min nya roll. Det ska också bli kul att få leda kyrkliga handlingar och förvalta sakramenten.
Även om tanken på att bli diakon föddes redan under konfirmandtiden, beskriver Anna Wergens sin väg till diakonvigningen som lång och ganska krokig. Genom Katekumenatet för elva år sedan hittade Anna hem på riktigt och upplevde att tron djupnade.
– Min väg in i tron har framför allt skett genom möten med människor som tror. Samtal kring tro och liv har fått mig att se hur Jesus verkar i mitt och andras liv. Från min tidigare profession har jag med mig erfarenheten av att se människors behov av upprättelse och hur det är att vara att vara brottsutsatt. Jag tycker det är viktigt att anställda i kyrkan är öppna med den egna rädslan och sårbarheten eftersom sår möter sår.
Från jurist till diakon
Som yngre arbetade Anna inom äldrevården i olika former och senare som jurist på en myndighet. Framför allt har hon sysslat med internationellt samarbete och lagstiftning, men också med regeringsuppdrag kring olika grupper av brottsoffer. Under några år forskade Anna på brottsoffers rättigheter och disputerade vid ett institut i Nederländerna.
– Det är många saker jag ser fram emot att få göra som diakon. På ett övergripande plan är det att få gå bredvid medmänniskor. Trots att man som diakon kan vara i mycket svåra situationer och känna sig maktlös, är detta bland det finaste man kan göra tycker jag. Jag längtar efter att lära mig av människor jag möter och att få växa i kärlek. Att få förmedla det jag ser som gör människor utsatta i samhället är också en uppgift jag ser fram emot.
/Camilla Lindskog, pressekreterare
Den 14 juni klockan 11 firas högmässa med diakon- och prästvigning i Lunds domkyrka. Dessa blir diakoner: Annika Berggren, Desiré Johannesson och Anna Wergens. Dessa blir präster: Alexander Bille, Hanna Dike, Isak Jäghagen, Elisabet Nord, John Perry, Elias Petrén och Daniel Rohne.