En gång ska jag dö.
Det är det enda jag vet säkert.
Allt annat övar jag på, men inte det.
Eller? Kan man öva sig på att dö?
Att dö är att lämna allt ifrån sig, avstå allt. Även livet måste jag avstå. Under några veckor avstår jag något enkelt som ger mersmak i livet. Det blir som en övning i avstående, i att dö.
Men varför ska jag öva mig i att dö?
Kanske för att det jag lär mig är att jag lever!
När jag avstår från något lägger jag märke till det mer. ”Man saknar inte kon förrän båset är tomt!” Många människor tvingas avstå varje dag. Svält, krig och jordbävningar tar ifrån människor sådant jag tar för givet! Under fastan brukar vi därför avstå för att någon annan ska få. Svenska kyrkans fastekampanj har som tema ”Dela lika under samma himmel”. Vi bor alla i samma värld. Nu kan jag få möjlighet att dela med mig av mitt överflöd! En nyttig påminnelse att ta med under hela året.
När jag avstår från något som förgyller mitt liv lägger jag märke till det mer än när jag reflektionslöst tar emot allt som kommer till mig. När påsken kommer och jag återigen får ta emot blir tacksamheten påtaglig. JA, jag får! Jag får leva! Jag lever!
En dag ska jag dö – alla andra dagar ska jag leva!
+Johan Tyrberg