Genvägar för att förverkliga mig själv sprutar ut ur tidningar, sociala medier och på reklampelare i våra städer. Ju mer det kostar desto större är sannolikheten att det fungerar. Letar jag lite till så hittar jag den enkla vägen för självförverkligande. Om bara dom där andra slutar så kommer allt lösa sig.
Varför är det så svårt att finna ro och sammanhang i vardagen här och nu och vem vill få oss att hela tiden hoppas och tro att lösningen går att köpa? Svaret på en fråga utan svar, kan jag förlika mig med det?
Jag accepterar att jag inte kan göra förändringar för att radikalt förändra samhället jag lever i. Jag kan finna glädje i det lilla. Att de små sakerna jag orkar och kan göra i min vardag betyder något. Att jag har en kollega som orkar lyssna när jag har något som tynger mig och att jag har förmågan att sitta kvar när något tynger hen. Att jag efter en kanske inte perfekt dag får möta mina barns kärlek när jag inte tillräckligt tidigt hämtar dom från fritids. Att när jag inte riktigt orkar säga med ord vad jag varit med om ändå innerst inne vet att jag är älskad för den jag är, det behöver jag påminna mig om, om och om igen.
Idag vill jag göra min nästas dag lite bättre genom att se dig för den du är. Och jag hoppas att du vill göra det samma för mig, för dig själv eller den du möter, om än det bara är en gång idag. Ett leende på bussen, ett tack till någon, en god kommentar på sociala medier eller kanske ett ”du är bra som du är” till dig själv.
Tack
