Torsdagen den 17 mars, en dag efter hans 86-åriga födelsedag nås vi av budet om Torsten Mårtenssons bortgång. I kretsen av sina nära och kära har han lugnt somnat in. Torsten fick dela ett långt och innehållsrikt liv tillsammans med sin Kerstin som han träffade på ett ungdomsmöte på Kronoberg 1958. Efter studier i teologi och filosofi i Lund prästvigdes Torsten den 19 december 1962. Från 1963 till 1970 tjänstgjorde Torsten som stiftsadjunkt i Blekinge med ungdomsgården Södra Hoka som utgångspunkt. Där kom han att utveckla det ideella arbetet med alla de ungdomar som kände sig hemma på Södra Hoka.
1970 går flyttlasset till Kalmar där Torsten fick tjänst med utgångspunkt från Lyckhem som på den tiden var kyrkans stödjepunkt på söder i Kalmar. 10 år senare invigs S:t Johanneskyrkan. Torsten var mycket drivande i byggprocessen! Mellan 1983-1989 tjänstgör Torsten som sjukhuspräst på länssjukhuset i Kalmar. Under denna tiden skriver Torsten sin Lic.-uppsats om ”Människan och döden”.
Den 1/7 1989 tillträder Torsten kyrkoherdetjänsten i Kalmar efter att ha fått majoriteten av rösterna i det som kom att bli det sista kyrkoherdevalet i svenska kyrkan! Tjänsten innehade Torsten fram till sin pensionering 2001.Det blev händelserika år i Kalmar. Till exempel startades under denna tid Kalmar Stadsmission.
Torsten var en vänlig och fridsam person med ett stort hjärta för människor. Under sin långa tjänstgöringstid blev han en präst som kom att betyda mycket för människor i olika livssituationer. Han är en ytterst viktig person när det gäller att beskriva det kyrkliga livet i Kalmar under 1900-talets sista del!
Han hade ett starkt internationellt engagemang. Från ungdomsåren volontärarbete i Tyskland i mitten av femtiotalet till studier i Frankfurt am Main och Heidelberg på 70-talet. Lokalt var han starkt engagerad i arbetet för Lettiska hjälpinsamlingens verksamhet med sommarläger på Öland. Personligen fick jag uppleva Torstens kontaktnät när han tjänstgjorde som vikarierande Kyrkoherde i Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin under hösten 2005. Vänner från olika möten tidigare i livet tog upp kontakten igen! Han möjliggjorde tillsammans med sin Kerstin att jag kunde tillträda min tjänst i Kalmar lite tidigare än vad som annars skulle vara möjligt.
En viktig plats för Torsten och familjen var Domprostgården vid lilla torg. Torsten var upphovsman till boken ”Domprostgården i Kalmar” där han skildrade husets historia från 1640 och in i vår tid. Under familjen Mårtenssons tid var Domprostgården en välkomnande miljö för samlingar av olika slag! Gästfriheten var stor!
Efter pensioneringen bosatte sig Torsten och hustrun Kerstin på Bremerlyckan och vi kom att bo i samma kvarter. Det var alltid gott att möta Torsten och att få byta några ord. Jag satte alltid stort värde på att lyssna till hans kloka och eftertänksamma råd! En fin bild av Torsten var när han och hustrun begav sig till svägerskan Margareta för Söndagsmiddag. Särskilt på sommarhalvåret när man kunde se honom i sin halmhatt sådär lite käckt på svaj!
Vi minns och saknar Torsten Mårtensson! Må han vila i frid!
Peter Wänehag
Prost och Kyrkoherde i Kalmar