Det är lunch och läraren Nosisana Mgwelo bjuder barn efter barn till de dukade borden genom att sjunga deras namn. I tallrikarna väntar ris, böngryta och spenat.
Libone, 3,5 år, sätter sig nära sin bästa vän Latita.
– Barnen får frukost, lunch och två mellanmål. För många är det den enda maten idag, säger Nosisana Mgwelo.
Tillsammans med två assistenter ansvarar hon för cirka 50 barn. Skolan ligger i Khayelitsha, ett av Kapstadens mest utsatta områden, och är en del av det projekt Svenska kyrkan stödjer för att stärka barns och kvinnors rättigheter.
Libone och mamma Qaqamba Gubanca bor som tusentals andra i ett litet skjulliknande hus utan rinnande vatten och toalett. Ändå har de det förhållandevis bra, Qaqamba har en inkomst.
Mentormammor räddar liv
Qaqamba flyttade som många andra unga till Kapstaden för att komma ifrån fattigdom. Hon flyttade runt, blev skuldsatt och hade svårt att klara sig. När hon blev gravid hade hon turen att få en mentormamma.
– Det är tufft att vara ensamstående. Min mentormamma blev min vän, hennes berättelse om sitt liv gav mig styrka att förändra mitt.
Tack vare mentormammans råd ammade hon Libone första året. Förutom att Libone fick all näring hon behövde undvek Qaqamba att föra vidare sitt HIV-virus. Hon är stolt över att hon nu också blivit mentormamma och med hjälp av mödra- och barnavårdskunskap kan rädda barns liv.