Ideell förening kan vara en lämplig associationsform för verksamhet som är tydligt idéburen, allmännyttig och inte drivs affärsmässigt. Det betyder att verksamheten dels är idéburen, det vill säga styrs av en idé eller ett värde som exempelvis diakonalt engagemang, dels att den är allmännyttig, alltså till för allmänhetens eller samhällets bästa och inte för att gynna enskilda personer ekonomiskt. Den ska heller inte vara affärsdriven- alltså att syftet inte är att tjäna pengar eller gå med vinst - även om det kan förekomma avgifter eller intäkter. Eventuella överskott ska användas i verksamheten och för föreningens syfte, inte delas ut till medlemmar. Formen bygger på demokratiskt inflytande och passar för verksamheter som vilar på engagemang och gemenskap. Ideell förening är däremot mindre lämplig för verksamhet som är ekonomiskt omfattande, riskfylld eller kräver tydlig ägarstyrning och kontroll. I sådana fall passar ett aktiebolag med bolagsordning som tydligt reglerar att vinsten ska återinvesteras, eller en ekonomisk förening bättre.
Det är beskrivningen av ändamålen i stadgarna och verksamheten som avgör om föreningen kan betraktas som ideell eller inte. För en församling som startar en ideell förening är det viktigt att stadgarna beskriver syftet med föreningen, syftets koppling till den grundläggande uppgiften och hur församling och stift får insyn i föreningen. Bristfälliga eller otydliga stadgar är en av de största riskerna när en församling bildar en ideell förening.
En församling kan vara representerad i och utöva inflytande över en ideell förening genom medlemskap och styrelserepresentation, men detta inflytande är alltid indirekt och beroende av stadgar och föreningsdemokrati.
I en ideell förening som driver viss näringsverksamhet (en så kallad näringsdrivande ideell förening) ska det finnas en styrelse som ansvarar för den löpande verksamheten, för att skatter betalas in i tid och att årsredovisningar upprättas. Styrelsen ska också anmäla ändringar i föreningen till Bolagsverket.