Om näringsverksamhet i Svenska kyrkan

Den första fråga som en församling behöver ställa sig inför att man överväger att bedriva näringsverksamhet är om verksamheten ryms inom församlingens uppdrag enligt kyrkoordningen.  

Kyrkoordningen är en central del av Svenska kyrkans interna regelverk. Den förklarar vilka gemensamma regler som gäller i kyrkan och hur beslut ska fattas. Förhållandet till näringsverksamhet beskrivs i kyrkoordningens andra kapitel: ”Församlingen får bedriva näringsverksamhet om den har naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift. Med naturligt anknuten verksamhet enligt första stycket avses inte bara näringsverksamhet som är ett utflöde av församlingens grundläggande uppgift utan även verksamhet som bidrar till församlingens förutsättningar att utföra denna uppgift, exempelvis begravningsbyråverksamhet.”  

Näringsverksamhet som bedrivs av en församling ska finansieras på annat sätt än med kyrkoavgift eller begravningsavgift. Det innebär också att den inte får gå med stadigvarande underskott, eftersom den då riskerar att belasta kyrkoavgiften.

Näringsverksamheten får inte heller enbart syfta till att församlingen ska tjäna pengar, utan det ska finnas en begriplig koppling till församlingens grundläggande uppgift. Näringsverksamheten ska vara underställd församlingens ordinarie styrning och ledning, stiftets tillsyn och benämnas i församlingsinstruktionens pastorala program.   

All verksamhet som bedrivs inom Svenska kyrkan ska stå i samklang med kyrkans grundläggande värderingar. Hit hör människovärdesprincipen och förvaltarskapstanken. Föreställningen om människovärdet, som är lika för alla människor, är fundamental både för en kristen etik och för det demokratiska samhället. I kristen tro och etik är människovärdet förankrat i att människan är skapad till Guds avbild.  
Varje människa ska behandlas med respekt och utan att utnyttjas. Kyrkan ska aktivt verka för att främja andra människors väl, utifrån ett krav på rättvis fördelning och likställdhet mellan människor som har rötter hos Gamla testamentets profeter. Med utgångspunkt i människovärdesprincipen är det i sin tur möjligt att motivera olika slags mänskliga rättigheter.  

Förvaltarskapet är ett viktigt tema i Bibeln. Enligt förvaltarskapstanken uppfattas de tillgångar som vi människor förfogar över som gåvor, som vi har fått av Gud för att brukas i våra medmänniskors tjänst. Människan är en förvaltare av Guds gåvor. Detta rymmer ett ansvar både mot andra människor och mot skapelsen i övrigt. Det handlar både om att utnyttja olika naturtillgångar för att tillgodose människors behov och om att vårda naturen med tanke både på dess egenvärde och på framtida generationers behov.  

Begreppet ”naturlig anknytning” är hämtad från skattelagstiftningen. I skattelagstiftningen är den ett skäl för att låta ideella organisationer få skattefrihet. Begreppet betyder att det finns ett nära samband mellan en viss affärsmässig verksamhet och den allmännyttiga verksamhet som en organisation bedriver. 

Med naturlig anknytning menas för Svenska kyrkans del att det ska finnas ett samband mellan näringsverksamheten och församlingens grundläggande uppgift. Sambandet kan bestå i antingen att verksamheten i sig är ett utflöde av församlingens grundläggande uppgift, eller att verksamheten bidrar till församlingens förutsättningar att utföra den grundläggande uppgiften. Det måste finnas en begriplig koppling mellan näringsverksamheten och församlingen som församling.

När en församling bedriver näringsverksamhet ska den till sitt innehåll och sitt utförande spegla den kristna församlingens identitet och uppdrag. Detta betyder att verksamheten inte får upplevas som främmande för Svenska kyrkan. Det får inte heller råda någon oklarhet om vad Svenska kyrkan står för. Den grundläggande tron, bekännelsen och läran måste komma till uttryck i allt vad kyrkan gör och säger. Ren finansieringsverksamhet, alltså sådan som bara syftar till att församlingen ska ”tjäna pengar”, är inte tillåten enligt kyrkoordningen.

Näringsverksamheten får inte heller bli av sådan omfattning att den tar resurser från församlingens övriga arbete på ett sådant sätt att det negativt påverkar församlingens möjligheter att utföra sin grundläggande uppgift. Kyrkoherdens möjlighet att utöva sitt ledarskap över församlingens hela verksamhet måste kunna garanteras, liksom stiftets möjlighet att utöva sin tillsyn.

Enligt kyrkoordningen ska sambandet mellan församlingsverksamheten och näringsverksamheten bestå i att näringsverksamheten antingen är ett utflöde av församlingens grundläggande uppgift eller så bidrar den till församlingens förutsättningar att utföra denna uppgift.

En tumregel är att näringsverksamhet i Svenska kyrkan behöver knytas till den grundläggande uppgiften och ligga i linje med människors förväntningar på kyrkan. Det gäller all verksamhet, så i fallet näringsverksamhet alltså oavsett om denna utgör ett utflöde av den grundläggande uppgiften eller bidrar till församlingens möjligheter att utföra denna.

När begreppet utflöde av den grundläggande uppgiften i kyrkoordningen formuleras som ett av villkoren för att bedriva näringsverksamhet formas en utmaning till församlingen att gå på djupet i bön, samtal och eftertanke, så att den verksamhet man funderar på att driva kommer att spegla den kristna församlingens identitet och uppdrag. Församlingen behöver reflektera över hur kyrkans särart och mervärde kommer till uttryck i olika verksamheter. 

Fördjupning: Perspektiv på naturlig anknytning (pdf)

Till verksamheter som bidrar till att utföra den grundläggande uppgiften hör:

• Verksamheter som nyttjar de kompetenser församlingen förfogar över för att sköta den grundläggande uppgiften. Hit hör exempelvis fastighetsskötsel, administration eller grav- och parkskötsel, men det skulle också kunna gälla verksamheter som nyttjar musikalisk och pedagogisk kompetens.  
• Verksamheter som nyttjar och utvecklar de resurser församlingen förfogar över, som fastigheter, församlingshem och andra byggnader.
• Kompetenser och verksamheter som i övrigt underlättar för församlingen att utföra den grundläggande uppgiften. I kyrkoordningen räknas begravningsbyråverksamheten till denna kategori. 

Ibland kan det vara rätt att starta egen verksamhet som ett svar på utmaningar som församlingen har identifierat. Andra gånger kanske det vore bättre att driva på andra aktörer, söka samarbete eller bedriva opinionsarbete.  

Det är inte alltid självklart att det just är församlingen som är den bäst lämpade för att bedriva en viss verksamhet. Om någon annan kan göra det bättre kan man exempelvis fundera över samverkan. Att stötta andra aktörer, att verka för alliansbyggande i civilsamhället, att kunskapshöja eller bedriva påverkansarbete gentemot offentlig sektor kan också vara sätt att bemöta utmaningar. Vad som passar bäst beror på de egna och de lokala förutsättningarna, och för att avgöra det behövs en omvärldsanalys. Både när det gäller att driva egen näringsverksamhet och för att t.ex. bedriva framgångsrikt påverkansarbete behövs långsiktighet, kunskap, omvärldsanalys, enträgenhet och mod. Det gäller att göra en noggrann bedömning av om det är näringsverksamhet eller andra alternativ som är det bästa svaret på utmaningarna man ser. 

En församling i Svenska kyrkan kan driva företag, men är inget företag. Verksamheter som drivs i kyrkans namn påverkar därför inte bara den enskilda församlingen utan också människors förtroende för Svenska kyrkan som helhet. Svenska kyrkan och därmed det gemensamma förtroendet- ”varumärket”.

Svenska kyrkans namn och varumärke är en tillgång som delas av hela kyrkan. Förtroende och trovärdighet tar lång tid att etablera, men kan snabbt raseras. Vidlyftiga ekonomiska utsvävningar eller ideologiskt tvivelaktiga satsningar kan påverka människors förtroende för kyrkan. Slår en skola igen drabbas exempelvis elever och föräldrar som satt sin tilltro till kyrkan som huvudman. En misslyckad affärsverksamhet riskerar att skada bilden av Svenska kyrkan. Därför omges näringsverksamhet, särskilt i bolagsform, av fler regler och större försiktighet än annan verksamhet.

Benämningen Svenska kyrkan är reglerad i lag. Namnet Svenska kyrkan utan tillägg avser Trossamfundet Svenska kyrkan, den helhet som företräds av kyrkomötet och kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen avgör vem som får använda namnet Svenska kyrkan. 

Svenska kyrkans namn och varumärke är en för kyrkan gemensam tillgång. Det är viktigt att människor känner tillit och förtroende för Svenska kyrkan och att bilden av Svenska kyrkan är positiv. Under senare år har mycket kraft lagts på att skapa en grafisk enhetlighet så att det gemensamma i denna bild stärks.

Kärnvärdena Närvaro, Öppenhet, Hopp i Svenska kyrkans kommunikation, där logotypen utgör en väsentlig del som avsändaridentitet, är i första hand förknippade med kyrkans primära uppgift och är därför inte utan vidare applicerbara på olika bolagsbildningar med anknytning till Svenska kyrkan.

Varumärket Svenska kyrkan – vilket är namnet Svenska kyrkan tillsammans med skölden – är varumärkesregistrerat hos Patent- och registreringsverket. Av registreringen framgår att ”Märket får användas av Trossamfundet Svenska kyrkan och dess registrerade organisatoriska delar eller efter överenskommelse med Trossamfundet Svenska kyrkan.” Detta betyder således att bolag – även om de är helägda av Svenska kyrkan – inte får använda varumärket utan prövning av kyrkostyrelsen i varje enskilt fall. Tilläggas kan att inte heller andra organisationer närstående Svenska kyrkan eller stiftelser 
förvaltade av Svenska kyrkan får använda varumärket utan särskilt tillstånd från kyrkostyrelsen.

Om ett bolag – som av kyrkostyrelsen har fått tillstånd att använda Svenska kyrkan i namnet – överlåts från en församling till en aktör utanför Svenska kyrkan är det därför viktigt att det säkerställs i samband med överlåtelsen att namn och symboler inte kan fortsätta att användas av bolaget. Om kyrkostyrelsen beslutar att ett bolag får använda Svenska kyrkans namn och varumärke kommer beslutet därför att innehålla en så kallad change of control-klausul som garanterar detta. 

Med näringsverksamhet menas enligt Skatteverket en verksamhet som är varaktig och yrkesmässig och som har ett förvärvssyfte, alltså att tjäna pengar genom ett överskott i verksamheten. Man tar betalt för sin vara eller tjänst och vill få ett visst överskott, eller åtminstone gå runt. I Skatteverkets definition spelar det ingen roll vad överskottet används till. Det kan gå till verksamheten, föreningen eller ägarna.  Det behöver alltså inte finnas ett renodlat vinstsyfte för att det ska vara fråga om näringsverksamhet, enligt Skatteverket. Vinstsyfte innebär att syftet med verksamheten är att dela ut vinst till företagets ägare.  
En församling kan bedriva näringsverksamhet inom församlingens egen organisation eller i en annan associationsform, som bolag, förening eller stiftelse. Det är dock endast näringsverksamhet, det vill säga sådan verksamhet som finansieras på annat sätt än med kyrkoavgift eller begravningsavgift, som kan komma i fråga att skötas i annan form än i församlingen.