Särskilt om begravningsbyråverksamhet

Begravningsbyråverksamhet bedrivs oftast i aktiebolagsform, men det är också möjligt att driva verksamheten direkt inom församlingens egen organisation. Det viktigaste är att församlingen eller pastoratet har ett bestämmande inflytande över verksamheten, till exempel genom att äga hela eller större delen av ett bolag. För att särskilja de olika rollerna är aktiebolag emellertid i regel lättare. Oavsett associationsform ska verksamheten organiseras så att en tydlig ekonomisk åtskillnad upprätthålls och att kostnader och intäkter kan följas och kontrolleras. 

Det är inte möjligt att i förväg slå fast exakt vilka tjänster en kyrklig begravningsbyrå ska erbjuda. Behoven förändras över tid, och människors önskemål kring begravningar utvecklas. Däremot behöver församlingen vara tydlig med en grundläggande uppdelning: 

• vad som ingår i begravningsverksamheten (och finansieras via begravningsavgiften)
• vad som ingår i församlingsverksamheten (och finansieras via kyrkoavgiften)
• vad som är tjänster som erbjuds av begravningsbyrån mot betalning. 

Eftersom församlingens stöd till sörjande människor ofta ligger nära det som en begravningsbyrå gör är gränsen ibland svår att dra. Under senare år har begravningsbyråer börjat erbjuda flera tjänster som liknar sådana som en församling normalt tillhandahåller inom ramen för sin ordinarie verksamhet, till exempel samtalsgrupper för sörjande. Det finns också andra uppgifter som begravningsbyråer ofta hanterar som har en nära koppling till församlingens grundläggande uppgift. Ett exempel är svepning, som kan bidra till en närmare kontakt mellan sorgehuset och församlingen.

Om en församling bedriver begravningsbyråverksamhet är det därför särskilt viktigt att tydligt klargöra vad som ingår i respektive uppdrag, så att det inte uppstår oklarheter kring roller och ansvar. Församlingen måste tydligt kunna skilja mellan sina olika roller och uppgifter, även i ekonomiskt hänseende.

Församlingen behöver även värna sitt pastorala ansvar i mötet med människor som drabbats av sorg och död. Tjänster som församlingen traditionellt har erbjudit kostnadsfritt inom ramen för den grundläggande uppgiften ska även fortsättningsvis hållas utanför kommersiell verksamhet.

När det gäller juridiska tjänster, till exempel bouppteckningar eller testamenten, krävs specialistkompetens. Om detta inte finns att tillgå internt för begravningsbyrån ska kunden hänvisas till andra aktörer.

En församlingsdriven begravningsbyrå ska vara öppen för alla, oavsett om personen tillhör Svenska kyrkan eller inte. Den ska också kunna hantera olika typer av begravningar, inklusive borgerliga ceremonier och ceremonier i andra trostraditioner. Däremot behöver församlingens begravningsbyrå inte själv utföra ceremonierna, utan kan hjälpa till att ordna dem genom externa kontakter. 

En särskilt viktig fråga är att tydligt skilja på begravningsbyråverksamheten och den begravningsverksamhet som församlingen ansvarar för enligt lag. Det senare omfattar tjänster som alltid ska vara kostnadsfria för dödsboet, till exempel: 

• gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under en tid av 25 år
• gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningställande av öppnad grav
• transporter från det att huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet till dess att gravsättning har skett, med undantag av transport för gravsättning utanför huvudmannens område, om inte transporten beror på avtal om tillhandahållande av särskilda gravplatser
• kremering
• lokal för förvaring för visning av stoftet
• lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler. 

Dessa tjänster får inte blandas ihop med begravningsbyråns verksamhet. Församlingen måste därför se till att det finns en tydlig och praktiskt fungerande skiljelinje mellan dessa verksamheter, såväl organisatoriskt som ekonomiskt. 

Det finns i allmänhet inga skatterättsliga hinder för en församling att bedriva begravningsbyråverksamhet, vare sig direkt i egen regi eller indirekt genom ett aktiebolag som församlingen äger. En sådan verksamhet påverkar normalt inte heller församlingens inskränkta skattskyldighet, under förutsättning att eventuella överskott används för att stödja församlingens allmännyttiga ändamål. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att de skattemässiga konsekvenserna kan variera beroende på hur verksamheten organiseras.

När en församling verkar på en marknad där även privata företag är verksamma gäller konkurrenslagens regler. Det innebär att begravningsbyråverksamheten måste bedrivas på ett sätt som är konkurrensneutralt och inte snedvrider eller hämmar konkurrensen.  En särskilt viktig fråga gäller hur olika ekonomiska medel hålls åtskilda. De medel som används i begravningsverksamheten respektive församlingsverksamheten ska hållas strikt separerade från begravningsbyråverksamheten. Detta innebär bland annat att: 

• Kostnader för personal i begravningsbyråverksamheten inte får finansieras genom begravningsavgiften eller kyrkoavgiften.
• Gemensamma resurser, såsom lokaler, personal och administration, ska fördelas enligt sakliga och transparenta principer. Personal bör helst vara anställd av begravningsbyrån, snarare än inhyrd vid behov. 
• Kostnaderna ska särredovisas i respektive verksamhet så att det går att följa och kontrollera att otillåten finansiering inte förekommer.  

Ett sätt att tydligt skilja verksamheterna åt är att bedriva begravningsbyråverksamheten i ett aktiebolag, där personalen är anställd direkt av bolaget.

Det är också viktigt att andra aktörer på marknaden ges likvärdiga förutsättningar. Församlingen behöver därför se till att exempelvis kyrkorum, lokaler och personal används på ett sådant sätt att även andra begravningsbyråer har tillgång till dessa resurser i samband med begravningar, på likvärdiga och icke-diskriminerande villkor. 

Begravningsriktlinje

För att skapa klarhet såväl internt som gentemot allmänheten bör församlingens begravningsriktlinjer tydligt beskriva hur gränsen mellan olika verksamheter ser ut. Det gäller inte bara begravningsbyråverksamhet, utan även andra närliggande tjänster, till exempel gravskötsel. Riktlinjerna bör även tydliggöra hur kraven på åtskillnad mellan verksamheter och korrekt resursfördelning ska upprätthållas. 

Begravningspastoral 
Även begravningspastoralen behöver ta hänsyn till eventuell begravningsbyråverksamhet. Pastoralen bör beskriva: 

• hur anhöriga och begravningsbyråer kontaktar församlingen
• hur kyrkor och lokaler används
• hur medarbetare möter människor i sorg
• hur samarbete med andra aktörer ska fungera 

Begravningspastoralen bör också tydliggöra hur församlingen säkerställer likabehandling av olika aktörer i kontakten med begravningsverksamheten.

Arbetet med begravningspastoralen bör ske brett inom församlingen, tillsammans med olika yrkesgrupper och gärna i dialog med begravningsbyråer. 

Vid kyrkomötet 2022 beslutades att det ska vara tillåtet för församlingar att bedriva näringsverksamhet i form av begravningsbyråverksamhet. Verksamheten ska dock ha en tydlig koppling till kyrkans uppdrag, vara ekonomiskt självständig och konkurrera på samma villkor som andra aktörer. Detta kräver både tydlig organisering och noggrann ekonomisk uppföljning.

Svenska kyrkans bestämmelser om begravningsverksamhet (SvKB 2024:3) med kommentarer
1 § Om en församling ingår i ett pastorat gäller dessa bestämmelser om församlingen i stället pastoratet. 
2 § Dessa bestämmelser gäller för församlingar och pastorat som bedriver näringsverksamhet i form av begravningsbyråverksamhet i enlighet med 2 kap. 2 § kyrkoordningen.  
Av kyrkoordningen framgår att en församling får bedriva näringsverksamhet om den har en naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift. Med detta menas inte bara verksamheter som direkt följer av kyrkans uppdrag, utan också sådana som bidrar till att kyrkan kan fullgöra sitt uppdrag. Begravningsbyråverksamhet räknas som en verksamhet som bidrar till att församlingen kan fullgöra sitt uppdrag.

Begravningsbyråverksamhet bedrivs oftast i aktiebolagsform, men det är också möjligt att driva verksamheten direkt inom församlingens egen organisation. Reglerna gäller oavsett hur verksamheten organiseras. Det avgörande är att församlingen eller pastoratet har ett bestämmande inflytande över verksamheten, till exempel genom att äga hela eller större delen av ett bolag.

3 § Näringsverksamheten ska bedrivas på sunda konkurrensmässiga grunder och med beaktande av konkurrensneutralitet och likabehandling. 
Enligt såväl svensk lag som EU-lagstiftning är det förbjudet för företag med en dominerande ställning att missbruka sin marknadsmakt. Kyrklig begravningsbyråverksamhet måste bedrivas på samma villkor som andra aktörer på marknaden. En verksamhet får visserligen ha en stark ställning, men den får inte missbruka den genom att till exempel sätta för låga priser, utestänga konkurrenter eller på andra sätt snedvrida konkurrensen.

Kravet på konkurrensneutralitet innebär att verksamheten ska vara ekonomiskt självständig och inte gynnas av kyrkans övriga resurser. Likabehandling innebär att andra aktörer ska behandlas rättvist. Ett exempel är att om församlingen marknadsför sin egen begravningsbyrå på sin webbplats, bör den också ge utrymme för andra begravningsbyråer att synas.

Regleringen har utformats med en inledande portalbestämmelse, som sedan detaljeras i 4 och 5 §§. Även om dessa krav redan följer av lagstiftning har de lyfts in i Svenska kyrkans regelverk, eftersom frågan bedöms vara särskilt viktig i just denna typ av verksamhet. 

4 § Av 2 kap. 1 § kyrkoordningen respektive 9 kap. 6 § begravningslagen (1990:1144) följer att utgifter i näringsverksamheten varken får belasta kyrkoavgiften eller begravningsavgiften. 

Begravningsbyråverksamheten får inte finansieras med medel från kyrkoavgiften eller begravningsavgiften. Verksamheten ska alltså bära sina egna kostnader och finansieras genom sina egna intäkter. Det är ett grundläggande krav för att konkurrensen ska vara rättvis.

5 § Kostnader för resurser som delas mellan näringsverksamheten och församlingsverksamheten och/eller begravningsverksamheten ska fördelas på ett sätt som säkerställer att varken kyrkoavgiften eller begravningsavgiften indirekt används i näringsverksamheten. Sådana kostnader ska särredovisas i respektive verksamhet. 

Det innebär att det inte räcker att undvika direkt finansiering från kyrkliga medel. Även indirekt stöd ska undvikas. Om till exempel samma lokaler eller personal används i både verksamheterna måste kostnaderna delas upp på ett rättvist sätt. Det är inte tillåtet att låta begravningsbyrån använda lokaler gratis eller till ett pris som ligger under marknadsnivå. Detsamma gäller om personal från församlingen eller begravningsverksamheten arbetar i näringsverksamheten. I sådana fall ska en rimlig andel av kostnaderna belasta begravningsbyrån. För att visa att verksamheten inte får några otillåtna fördelar ska kostnaderna särredovisas.