Kära församlingsbor!
I skrivandes stund ligger ett gnistrande vitt snötäcke ute och kylan håller hela bygden i sitt grepp. Men när dessa ord väl når dig ser väderleken kanske helt annorlunda ut. Oavsett om det gäller frostkalla vinterdagar eller milda, löftesrika vårdagar så är gemenskapen varm här i Villberga församling. Det märker vi inte minst varannan onsdag kl 12 då det är sopplunch i Hacksta sockenstuga. En mycket uppskattad aktivitet som lockar folk över såväl socken- som församlingsgränser. Varmt välkommen du också!
Hälsningar
församlingsherde Lotta Cars
En av våra trogna besökare, Eimer Boman, skrev den här dikten som så fint fångar sopplunchens enkelhet och djup på samma gång. Tack Eimer!
”Kyrkans nya mission
För att medlemstappet stoppa
har blivit en fin tradition
att de frälse bjuda på soppa.
Lärjungar kommer, både korta och långa.
Alla känner alla, vi sjunger en sång,
rösterna svajar och stämmorna många,
men vad gör väl de, nu är vi på gång.
Med knotiga fingrar vi lyckas till slut
att swisha de 30, för det är det värt.
Möten som dessa får aldrig ta slut;
vänskap i Hacksta vi håller så kärt.
Peter i köket och vår lilla präst
ser till att vår Herre är med,
vid dukat bord som hedersgäst
Han är med, fast ingen Honom ser.
Stämningen stiger upp till vårt tak
de vita kinderna rodnar
av hettan i soppan, oj vilken smak!
Fem stjärnor, från rymden, vi ordnar.
Teamet i köket är suveräna,
som medlem i kyrkan vi nog blir kvar,
som ni jobbar för att Herren tjäna
och inget på tallriken blir kvar.
Nu kommer kaffe med doppa, å kokosboll
att avrunda efter den delikata soppan,
ibland hembakat, spelar ingen roll.
Mätt i magen, längtar till lilla soffan.
Han från ovan lämnade borden.
Han blev väl rädd när alla börja´ prata,
om krig, elände och alla internet-orden.
Hemma hos Honom finns ingen data.
Nej nu vill nog värdparet runda av kalaset,
nu vill de nog att vi ska gå,
så de kan diska tallrikar och glasen,
sopa golv och städa likaså.
Tusen tack till kyrkans tjänare!
Om två veckor möts vi nästa gång.
Till vår Herres budskap vi blivit vänare.
Tills dess övar vi på vår lilla sång.”
Dikt av Eimer Boman