Vi är nu i en viktig period under kyrkoåret. Fastan. De veckor då vi var och en har möjlighet att fundera på vad det är vi gör av gammal vana men som varken stärker oss själva eller våra medmänniskor egentligen. Det är många som uppskattar fastetiden just för att den ger en möjlighet till nya prioriteringar.
Vi påverkas av rapporteringen från omvärlden, blir rädda och rädslan gör oss lätt ofria och misstänksamma. Vem mår bra av att rädslan växer och blir det nya normala?
När jag tittade på nyheterna igår kväll kom jag att tänka på en broderad duk jag har sett med Jesper Walderstens ord:
”Lägg små hopp i andras fickor.”
Det kan se ut som en lite naiv uppmaning men jag gillar den. Det är precis det vi får göra nu när Act Svenska kyrkans stora fasteinsamling pågår. Vi lägger hopp i andras fickor.
Insamlingens huvudrubrik är: Från dina händer till där det händer.
Då kan det handla om att själv avstå något för att ha möjlighet att kunna dela med en medmänniska.
Hoppet hålls levande genom att vi delar det vi känner, där vi inte låter rädslan få sista ordet.
Att ”göra hoppet” är viktigt. Det gör vi ofta fast vi inte tänker på det. Det brukar kännas gott både för givaren och mottagaren. Kanske passar det att ta med en granne till Prostgårdens kafé en fredagseftermiddag och bjuda på fikat?
I Enköpings församling bjuds alla in till en stor basar söndagen den 22/3 på Kyrkans hus till förmån för Act. Där pågår mycket roligt för alla åldrar. Basaren är öppen mellan 12.30-15.00 men dagen inleds med Kyrkmässa i Vårfrukyrkan kl.11.00. Då tar Enköpings församling emot en ny fin ljusbärare och Enköpings pastorat tar emot Regnbågsnyckeln för processarbetet med HBTQI-frågor och kyrkan.
Vi ses och delar hoppet!
Eva Ågren, diakon