Vad är kristet?
Som kyrka faller vi tillbaka på en tvåtusenårig tradition av att älska vår nästa – och till och med vår fiende. Det är lätt att bli raljant eller hatisk mot den som menar sig veta bättre och kommer till andra slutsatser än jag själv. Vi ska älska, inte hata.
Det stora föredömet, som särskilt nu under fastan måste vara för ögonen för alla som vill leva ”kristet”, är förstås vår herre Jesus Kristus. Han gick lidandets och lydnadens väg. Det är den svåraste, och mest kärleksfulla vägen. Han stod på de svagastes sida mot makten i dess olika former.
Jag återvänder ofta till biskop Sven Danells fastebön som återfinns i psalmboken:
”Herre, jag har så ofta genomlevt fastetiden, utan att egentligen vara med. Visa vad jag skall försaka, säg vad jag skall avstå åt min nästa. Låt mig denna tid verkligen be för alla människor i nöd och ge mig nåd att få följa någon – åtminstone ett stycke – på hennes lidandesväg. Låt mig stava på hemligheten att det som skedde på korset skedde för mig.”
Vilken djupt kristen insikt, att det är en nåd att dela andras lidande.
Den senaste tiden har vi genom medierapportering kommit nära andras lidande. Jag tänker på det som många tycker är konstiga utvisningsbeslut kring småbarn eller 18-åringar. Migrationsverket säger att det bara är tillämpning av gällande lag. Ansvariga politiker är bekymrade, men får enligt lag inte gå in och styra i enskilda fall (ministerstyre är förbjudet i Sverige).
Ylva Eggehorn, den kloka kristna författaren, invänder engagerat att det ju bara finns enskilda fall. Och när media lyfter fram enskilda fall, kan vi alla spegla oss i familjerna som drabbas.
”Om man kan ändra lagar och låta dem verka retroaktivt så att man kan bestraffa vanliga hyggliga människor, då är det inte bara ett brott mot grundlagar. Utan ett hot mot oss alla. Ingen går säker när rättsosäkerheten blir den nya lagen.
Tala nedsättande. Generalisera. Misstänkliggör. Använd generella begrepp och skräm upp grannar som inte vet om du kommer att anmäla dem för bristande vandel (detta lagförslag med stretch i alla sömmar, passar vilket godtycke som helst) trots att vi redan har konkreta lagar mot konkret brottslighet. Vilket sorts samhälle skapar vi nu om vi inte säger som det är – att alltihop liknar en glidande overklig mardröm där du inte vet vem som knackar på just din dörr nästa vecka. Det är skickligt genomfört. Börjar med några få. Men underminerar marken för oss alla. Fritt fram så småningom för de mer resoluta. Som vet precis hur man gallrar sin trädgård. Jag har läst på om upptakten till andra världskriget och känner igen alltsammans. Det som händer nu är del av en agenda och vi behöver inte böja oss för den och hoppas att vi ska komma undan.
Vi är de enskilda fallen. Allihop. Och om ingen av de viktigaste och betydelsefulla kan tala för oss, tänker jag göra det. Det finns inga enskilda fall.”
Så långt samtidsprofeten Ylva Eggehorn.
Som sagt, en fastebön är att vandra med en människa på hennes lidandes väg. Välkommen in i fastan!
Erika Cyrillus, präst