Med Christina Lövestams ord och Georg Riedels musik får vi följa den unga Hanna, som genom mötet med altartavlans tre gestalter får ett helt nytt perspektiv på sitt liv. Bakom årets uppsättning står bland andra Engelbrekts diskantkör, Engelbrekts unga röster, Viktor Rydén och Joakim Elevant – under ledning av dirigent Rebecka Käll. Här möter vi henne i ett samtal om arbetet, musiken och berättelsen som berör.
Vad var ditt första intryck när du kom i kontakt med Hanna, och vad var det som gjorde att du ville arbeta med just den här musikalen?
Jag har själv varit med och sjungit musikalen när jag var yngre och tyckte att det var väldigt roligt - både musiken, temat och att få gestalta berättelsen på scen.
Hur ser du på verkets centrala tema – att hitta hopp och perspektiv genom mötet med det andliga – och hur gestaltar du det musikaliskt med kören?
Musikalen Hanna handlar om en elvaårig flickas resa när livet känns tungt. Det centrala temat – att hitta hopp och perspektiv genom mötet med det andliga – gestaltar vi med kören genom dynamik, klangfärg och harmonier. De mjuka partierna ger rum för eftertanke, medan de ljusare och mer uttrycksfulla partierna symboliserar hoppet som växer fram. Kören fungerar både som berättare och känslomässigt centrum som lyfter fram hur mötet med det andliga kan ge styrka och nya perspektiv.
Är det någon del av musikalen som du tycker är särskilt emotionellt eller musikaliskt stark, och varför?
En särskilt stark scen för mig är Hannas möte med de tre kvinnorna när de berättar om korsfästelsen av Jesus. Sången börjar ensamt med kvinnorna som växer när kören ansluter och avslutas med frågetecken – Jesus är död, men ängeln säger att han lever! Hur kan vi förstå det?
Musikalen är skriven för lika röster och en vuxen solist. Hur balanserar du barn- och ungdomskörer tillsammans med en erfaren solist som Viktor Rydén?
Engelbrekts diskantkör och Engelbrekts unga röster är vana vid att arbeta målmedvetet och med stort musikaliskt fokus. Deras engagemang gör att klangerna smälter naturligt samman med Viktor Rydéns solistiska uttryck. Tillsammans skapar de en levande och balanserad musikalisk helhet.
Vad hoppas du att publiken – och särskilt unga lyssnare – tar med sig från föreställningen?
Jag vill att publiken, och särskilt de unga åskådarna, tar med sig känslan av att det alltid finns hopp, även i svåra stunder. Mötet med musiken och berättelsen kan ge nya perspektiv och väcka eftertanke. De som likt Hanna, har det svårt hemma ska veta att de inte är ensamma – hos oss i kyrkan finns alltid någon att vända sig till. Jag hoppas också kunna inspirera många att själva börja sjunga i kör, där man får utrymme att växa musikaliskt, som människa och i gemenskap med andra.