Johan Helmich Roman (1694-1758)
var ett musikaliskt barn som spelade violin inför hovet redan som sjuåring och som vid sjutton års ålder anställdes vid Hovkapellet för att så småningom även bli deras kapellmästare. Vid Romans tillträde var det svenska musiklivet starkt eftersatt. Men under en vistelse i England kom han i kontakt med det internationella musiklivet och samarbetade med den tidens mest kända musiker, som Händel och familjen Bach. Vid återkomsten till Sverige moderniserade, breddade och höjde Roman det svenska musiklivet till en internationell nivå. Han har med rätta fått tillmälet ”Den svenska musikens fader” och räknas som en av landets främsta tonsättare genom tiderna.
Vi kanske känner Roman bäst som kompositör till ”Drottningholmsmusiken”, men ett verk som räknas som hans kyrkomusikaliska höjdpunkt är ”Svenska mässan”. Den komponerades under 1750-talets början, då Roman uppnått mogen ålder. Verkets titel antyder hur viktigt han ansåg det var att i musiksammanhang använda sig av det svenska språket. Roman menade att det var enda sättet om det andliga budskapet på djupet skulle nå ut till gemene man. Med sina kompositioner ville Roman också nå utanför den kyrkliga sfären. ”Svenska mässan” är därför inte enbart avsedd för kyrkligt bruk. Den är en Missa brevis, med endast två av högmässans satser, Kyrie och Gloria och ett avslutande Laudamus. För övrigt är den fri.
Roman ansvarade inte bara för gudstjänster, fester och operaföreställningar vid hovet. Han ägnade sig även åt att tonsätta svenska andliga sånger avsedda för husandakter. Under 1700-talet var det inte tillåtet att samlas till gudstjänst utanför kyrkan - man fruktade för att pietistiska och andra frireligiösa rörelser skulle uppstå - och förbud för bönemöten utfärdades. Men i den kungliga förordningen från 1726 framgår det tydligt att husandakter är undantagna. Varje husbonde och förälder uppmuntras i stället att verka för att alla ska förstå och kunna ta till sig Bibelns budskap.
I mars 2020 stod vi beredda att framföra Then Svenska Messan i Dalby kyrka, men pandemin kom emellan och vi fick istället göra en inspelad version utan publik året efter. Söndagen den 18:e oktober gör vi ett nytt framförande och vi ser fram emot att möta en stor publik.
Välkomna!
Skrivet av Charlotte Ulmert