Såhär skriver Henrik om verket som framförs den 18 april:
År 2024 fick jag i uppdrag av Dalby Kammarkör och Anita Andersson att komponera ett större verk för kör, slagverk och orgel. Samarbetet med Anita har följt mig genom stora delar av mitt tonsättarskap, och tillsammans har vi byggt upp en lång rad verk – bland annat Hymn, Latin Hymns, Inter Arma Caritas och Sorrow & Joy. Det här nya stycket fördjupar det samarbetet och kretsar kring begreppet tid – och särskilt medvetenheten om dess ständiga framåtrörelse och ofrånkomliga förgänglighet.
En central idé i musiken är klockans klang. Genom århundraden har klockor varit tidens väktare – de har samlat människor, markerat viktiga ögonblick och skapat en känsla av gemenskap. Samtidigt bär deras ljud på något mer, och genom historien har klockor även använts för att öppna dörrar mot en mer beslöjad värld, det inre och det bortom, som om varje ton rymmer både nuet och evigheten.
Musiken växte fram under en period på ett och ett halvt år och blev på många sätt en bearbetning av tematik och känslor – en musikalisk spegling av den tid som förflöt under dess egen tillblivelse. Strukturellt kan verket nästan ses som just det, en musikalisk variation över ett tema.
Verket är skrivet för Dalby kyrka i södra Sverige – en av de äldsta kyrkorna i denna del av världen – vilket ger musiken en särskild resonans. Att kyrkans egen klocka ljuder i slutet av verket blir till en symbolisk länk mellan dåtid, nutid och framtid.