Vi har de senaste åren varit delaktiga och närvarande på Brösarpsdagen vilket för oss varit värdefullt och meningsskapande och mycket positivt för besökare. Kyrkan och tron har funnits ute i samhället när människor samlas till gemenskap. I år kommer vi tyvärr inte att finnas med och det är med stor ledsamhet och saknad. Orsaken är att Byagillets styrelse har tagit ett beslut som i princip innebär att vi inte är välkomna. Den bärande orsaken är att vi inte får servera kyrkkaffe utan någon kostnad. Man skriver och jag citerar:
”Utdrag ur Protokoll från Brösarps Byagilles styrelsemöte 4 augusti 2026: punkt 9 h) Klargörande av utställarnas variation under Brösarpsdagen. Brösarps Byagille vill att varje utställare ska vara så unika som möjligt. Därför undanber sig Byagillet att Kyrkan bjuder på kaffe på Byaängen, utan ser fram emot att kaffe bjuds i församlingshemmet. Så som tradition var Brösarpsdagen Hemvändardag för Brösarp med omnejd."
Det är en mycket märklig formulering och beslut. Jag tycker mig genom åren lärt mig att tolka texter men att förstå ovan citat är svårt. Att en organisation som sedan mer än 2000 år har haft kärlek och gemenskap som sitt viktigaste budskap och uppdrag inte får tillhöra byns årliga sammankomst som syftar till gemenskap och goda relationer mellan människor låter helt absurt. Men jag gör ett försök att förstå och bryter ut den mening som jag ser som bärande för beslutet: ”Brösarps Byagille vill att varje utställare ska vara så unika som möjligt. Därför undanber sig Byagillet att Kyrkan bjuder på kaffe på Byaängen, utan ser fram emot att kaffe bjuds i församlingshemmet.”
Byalagets styrelse vill lyfta fram det unika hos varje utställare och det kan väl vara en god tanke. En av de unika sakerna i kyrkan, det finns naturligtvis ännu viktigare bärkraftiga saker som är unika och som vi är ensamma om i Svenska kyrkan, men ”Kyrkkaffet” är sedan länge ett av sätten att skapa samhörighet och gemenskap. ”Kyrkkaffet” som ord och företeelse är känd av alla och som inga andra organisationer inbjuder till. Det har blivit en betydelsefull tradition och en viktig del av kyrkans öppenhet och gemenskap där människor tillsammans med kaffekoppen ges möjlighet att dela tankar i samtal och närvaro. I denna betydelse måste det fylla innebörden i ordalydelsen att Brösarps Byagille vill att varje utställare ska vara så unika som möjligt.
Svenska kyrkans uppdrag är att främja tro och gemenskap mellan människor. Att som besökare stanna till vid kyrkkaffet är ett enkelt och naturligt sätt att möta kyrkan och kristen tro i samtal om exempelvis nyfikenheten på tron, säga några ord om sitt eget livs utmaningar och glädjeämne, ställa frågor till Kyrkans personal, berömma oss för att vi gör bra saker, fråga och undra kring gravar och kyrkogårdar och ge oss tips på att utveckla våra verksamheter.
Tyvärr är detta med ”Kyrkkaffet” inte det första ämnet jag haft konflikt med styrelsen, eller delar av styrelsen skall tilläggas, utan det verkar ur mitt perspektiv som om det finns en underliggande fientlighet mot den kristna trons praktiska uttryck för våra medlemmar i byn. Jag är ganska säker på att Svenska kyrkan/Brösarp-Tranås församling är den organisation som har flest medlemmar i Brösarps by med närmaste omgivning. Att vi pga. redovisade skäl och beslut från Byagillets styrelse inte får vara med i byns gemenskap förefaller mig helt ”tosigt”. Jag ställer mig frågan om man likt en övermyndighet synar och exkluderar även andra grupper och organisationer i byn på samma naiva sätt? Och till sist, vad betyder skrivningen på Byagillets hemsida; ”Brösarps Byagille har också en kulturfrämjande och traditionsbevarande uppgift och genomför varje år en rad arrangemang för att knyta bygdens befolkning närmare varandra”. Är inte Svenska kyrkan/Brösarp-Tranås församling en del av detta? Hur kan en kopp kaffe utesluta oss från att vara en del av att vilja knyta bygdens befolkning närmare varandra?
Med vänliga hälsningar kyrkoherde Cerny Eriksson Ståhl