Anton Högberg är en man av kontraster. Han är utbildad klassisk pianist och en mycket uppskattad kyrkomusiker i Tullinge distrikt – men bakom den drivna pianisten döljer sig en tidigare hårdrocksfantast som dras till gitarrgnissel och metalvrål.
Jag tänker att det kanske är lite oväntat, och undrar hur det går ihop?
- Jag är en väldigt lugn person utåt sett och där finns det kanske någon kontrastverkan med att jag i grunden gillar det lite mer skrikiga och kaotiska, säger Anton.
Han avslöjar att han en gång i tiden spelade i ett hårdrocksband som turnerade i Europa. Efter intervjun ska han spela ett klassiskt stycke på en begravning och kanske är det just kontrasterna som gör Anton till den uppskattade kyrkomusikern han är i dag. Anton förklarar vad han ser i den ”djävulska” musikgenren.
- Jag gillar lite mer progressiv metal – det blir som hjärngympa att lyssna på. För mig blir det som ett mysterium att lösa – att förstå hur musiken är uppbyggd med lite längre låtar utan refräng och vers, precis som med klassisk musik.
Kanske är det hans bakgrund som format den breda repertoaren av artister i årets upplaga av Sommarmusik i Tullinge kyrka. Det blir alltifrån brass och country till folkvisor och jazz. Och visst är det är just bredden av olika musikgenrer som utmärker årets upplaga. Tanken är att krossa fördomar om det traditionellt kyrkliga och skapa inkörsportar till kyrkan.
- Jag tänker att många i samhället i stort har fördomar om kyrkan och därför aldrig går dit. Att då skapa lågtröskliga inkörsportar till det vi gör tror jag är viktigt, berättar Anton.
Han brinner för att skapa kontaktytor där människor kan träffas och skapa relationer.
- Det finns jättemycket ofrivillig ensamhet i samhället och den vill vi som kyrka bryta. På konserter träffar du alla typer av människor och gemenskap uppstår.