Elias från Ängskyrkan hemkommen från Tanzania: ”Jag känner stor tacksamhet för livet”

Elias Bladh, 20, är tillbaka i Tumba. Platsen som bär på minnen från barndomen och uppväxten. Han skojar om att han var ”klassens clown” under skoltiden. Kyrkan var under den tiden inget som lockade – snarare fanns en viss skepsis gentemot de heliga rummen.

– Jag har aldrig haft något emot kyrkan. Men tidigare förstod jag nog inte vad kyrkan egentligen innebar. Jag hade fördomar. Så fort jag berättade om min kyrkliga bakgrund i skolan, så sattes jag i ett fack. Då var det nästan enklast att säga att jag inte hänger där, berättar Elias.

Han är uppvuxen i ett kristet hem, döpt och konfirmerad i Ängskyrkan, men fann till tron först vid konfirmationen. I dag jobbar han som vaktmästare i Tumba kyrka.

– När jag började vistas mer i kyrkans miljöer så förstod jag att det bara är fördomar och inget som stämmer. Det finns en bild av att man som kyrklig är väldigt konservativ och instängd. Men det är raka motsatsen – jag har aldrig tidigare upplevt en så öppen och välkomnande miljö.

På sin handled bär han ett armband med den tanzaniska flaggan och i sin hand en psalmbok – från tiden i Tanzania – där han under de senaste dryga tre månaderna varit utsänd via Act Svenska kyrkans utbytesprogram ”Ung i den Världsvida kyrkan”. Han beskriver det som ett före och ett efter.

– Innan vi åkte så sa de att, ni kommer att komma ner som en person och tillbaka som en annan, och så var det verkligen. Väl tillbaka i Sverige igen, så börjar man tänka att vad strävar vi egentligen efter? Här är vi aldrig tacksamma över det vi har, utan ska alltid ha mer. Det tankesättet, att ta vara på livet och vara tacksam, är något som jag verkligen tar med mig från Tanzania – vad är egentligen viktigt i mitt liv? Därnere var alla så glada, de verkade ha allt – och det var kyrkan och familjen.

Elias berättar att han och reskompisen bodde hos de mest priviligierade i det tanzaniska samhället. Men de mest minnesvärda mötena har han med människor i samhällets bottenskikt.

– De som jag upplevde som mest lyckliga och tacksamma över livet, var de som bodde i lerhyddor, berättar Elias.

Det starkaste mötet var med en luthersk nunna, som de bodde hos en period.

– Hon hade grundat en skola med hjälp av ett systersällskap. Vi fick ”volontära” där som lärare i två veckor. Innan hade jag fördomar om hur en syster ska vara, att det kommer att vara ett väldigt strikt hem – men det visade sig vara det varmaste hemmet jag varit i.

Samtidigt var resan långt ifrån en dans på rosor – det fanns perioder av stresspåslag och rädsla för sitt liv.

Elias drabbades av kraftiga magbesvär som på sjukhuset konstaterades vara parasiter.

Hur mådde du när det var som värst?

– Jag tror inte jag fattade hur dåligt jag mådde till en början. Min resekompis frågade hur det var med mig och förstod snabbt att det var illa. Act Svenska kyrkan har en person som jobbar i Tanzania, så reskamraten ringde honom och berättade om läget. Vi tog ett gemensamt beslut att jag skulle få åka över gränsen till Uganda. Men när det var som värst, ja då var jag sängliggandes i en vecka och kunde inte få i mig någon mat alls. Då är man inte så kaxig längre.

I Uganda tog det svenska teamet beslutet att Elias var för sjuk för att stanna och han skickades hem till Sverige. I efterhand förstår han att det var rätt beslut.

Vad är lycka för dig?

– Min familj och vänner. Att vara tillsammans med fina personer som bryr sig om mig. Jag har inte en så stor kompiskrets men vi står varandra nära – och känns som en familj.

Du har nu besökt Karagwe stift. Vad betyder ekumeniken för Svenska kyrkan? För Botkyrka församling, anser du?

– Det vi märkte tydligt så fort vi kom dit, var att det spelade ingen roll om man var luthersk, katolik, muslim eller hade annan trosbehörighet – alla hade samma värde. Det behöver vi verkligen jobba på i Sverige. Här är vi väldigt instängda i våra tankesätt och samarbetar inte mellan kyrkorna på samma sätt som de gör i Tanzania – där man går på varandras högtider och möts över religionsgränserna. ”Gud välsigne dig”, säger de till varandra, och det kan man säga till vem som helst.

När jag ställer frågan om Elias framtid finns planer på att åka tillbaka till Tanzania redan i vinter. Jobbet som vaktmästare i Tumba kyrka tycker han också känns meningsfullt.

– Jag har mycket på gång, vilket jag älskar. Jag känner en stor tacksamhet för livet.

Stina Bergström 

Här hittar du mer information om utbytesprogrammet Ung i den världsvida kyrkan: https://www.svenskakyrkan.se/act/engagera-dig/utbytesprogram