Har ni också funderat över varför det finns timglas uppe på predikstolen i kyrkorna?
Kyrkor och klockor hör samman. De gjutna kyrkklockorna kallar till gudstjänst, ringer in helgmålsbönen och ringer för de själasörjande. Men också klockor i form av tidmätare har länge varit viktiga inventarier i kyrkorna. Det äldsta kända astronomiska uret i Sverige finns i Lunds domkyrka och antas vara byggt på 1380-talet.
I äldre kyrkor har det förekommit (och i vissa är den kvar) att det på predikstolen fanns en anordning med fyra sammankopplade timglas, som kunde vändas alla på samma gång. Ett av timglasen tömdes på 15 minuter, ett annat på 30 minuter, det tredje på 45 minuter och det sista på 60 minuter. Sammanlagt alltså en timme med markering varje kvart. Prästen kunde på så sätt hålla kontroll på predikans längd, så att han inte improviserade alltför mycket….
Med reformationen och predikan blev sanduren, de så kallade timglasen, en standardinventarie knuten till predikstolen och det hävdas att benämningen timglas just är knutet till dess användning i kyrkorna. Predikan skulle begränsas till en timme..
Timglasen var vanliga långt fram i 1700-talet, då de kom att ersattes av de mekaniska uren.
Om ni tittar noga på bilden så kan ni se att det står 3/4 på ett av timglasen. När det glaset blivit tomt då hade förmodligen inte prästen så långt kvar på sin predikan..
Bilden är ifrån Knutby kyrka.