Karoline, Andrea och Lotta såg alla reklam för konfagruppen och anmälde sig spontant.
– När jag såg skylten om att det fanns möjlighet att som vuxen konfirmera sig då kände jag, yes, det gör jag. Jag ger mig själv det i gåva! Säger Karoline.
Petra konfirmerades som ung men kunde inte riktigt ta till sig undervisningen. Hon är en person som ifrågasätter väldigt mycket och har senare i livet börjat tänka mer på vad som är viktigt i livet.
– Jag kände att jag ville vara en del av någonting större och eftersom mina barn sjungit i kör här i församlingen, kom jag i kontakt med kyrkan igen.
Karoline tycker det är en väldigt fin möjlighet att få vara konfirmand och är glad över att hon är det i vuxen ålder, för att hon är mer medveten om många saker nu.
– Det är lyxigt att man är lite äldre och har tid för detta, det känns väldigt rätt att göra det just nu i livet.
Men vad gör man egentligen på träffarna då?
– Man lär sig väldigt mycket och det är väldigt allmänbildande. Det vi har lärt oss här har vi också fått tid att fundera ordentligt på. Sedan har bitarna liksom fallit på plats. Allting är inte heller svart och vitt, man kan ju tro lite olika inom kristendomen. Här har jag fått möjlighet att definiera hur just min tro ser ut. Berättar Petra.
Karoline tycker att de har haft ett väldigt öppet samtalsklimat och kunnat ställa alla frågor de har, både högt och lågt.
– För mig känns det som en bekännelse att ha gjort det här. Innan har jag också haft en tro men har kanske inte riktigt våga bekänna den. Men nu känner jag att jag har bestämt mig.
Andrea säger att ledarna har varit väldigt pedagogiska och kreativa, de har fått måla och pyssla. Lotta skrattar och fyller i,
–Jag har känt mig lite som ett barn igen och ledarna har
varit som mina föräldrar, de har dukat fram allting, det har varit helt otroligt!
Till den som funderar på att konfirmera som vuxen vill de säga,
-Tveka inte, prova! Man kan alltid backa ur om man känner att det inte passar