Tidigare kyrkoherde Sven Borsiin berättade i Kyrkonytt 1982 om altaruppsatsens historia:
”År 1611 hade Brågarp fått en ny kyrkoherde vid namn Peder Nielsen. På den tiden brukade prästen själv prästgården. Drängar och pigor fick hjälpa honom med skötseln. Kyrkoherden hade en piga – så berättar traditionen och tingsprotokollen – som var en smula trög i arbetet och hade svårt få fart på benen vid sina sysslor. Prästen hade retat sig på detta. En dag när hon i sakta mak gick till brunnen med sin spann för att hämta upp vatten, såg prästen detta och tänkte han skulle sätta fart på henne. Han tog sin nyckelknippa och dängde den i ryggen på pigan, som hoppade till av förskräckelse och oturligt nog ramlade ner i brunnen. Innan prästen och drängarna hann få upp henne hade hon drunknat.
Det blev tingssak för prästen vid tinget i Dalby, där han anklagades för dråp. Församlingsborna blev också väldigt upprörda gentemot prästen, som så grovt förivrat sig. Så småningom klarades saken upp hjälpligt men det gick prästen hårt till sinnes. Han kom aldrig riktigt över sitt felsteg. Han ville i någon mån sona det skedda genom att skänka en ny fin altaruppsats i praktfulla färger till Brågarps kyrka. Den kom på plats året 1618 och det står skrivet på baksidan.”
På grund av den här hiskeliga historien har altaruppsatsen kommit att kallas för Soningsaltaret. Den restaurerades 1783, 1879 och 1893. Ursprungligen var den målad i renässansens praktfulla färger, men de målades över och tvättades sedan helt bort under restaureringarna. Utrymmet bakom altaruppsatsen användes som sakristia. När Brågarps kyrka renoverades 1950 ansågs altaruppsatsen vara dyster med sitt mörka ekträ och för stor för den lilla kyrkan, så den plockades ner och lämnades till Historiska museet i Lund. Där låg den på vinden i 30 år, tills Sven Borsiin fick den återlämnad våren 1982. Sedan dess står altaret uppställt i Staffanssalen och de skickligt utförda sniderierna kan återigen betraktas och beundras.
Den nedersta tavlan visar måltiden i Emmaus när Jesus, efter sin död, välsignar brödet och vinet och de två lärjungar som han mött på vägen häpna inser vem han är. På tavlan ovanför hänger en väldigt omsorgsfullt utskuren Kristus på korset, omgiven av liljor och på vardera sida avbildas änglar med trumpeter. Den översta tavlan föreställer uppståndelsen. Ovanför den pryds altartavlan dessutom av ett timglas, som symboliserar tiden som rinner iväg och en dödskalle som visar på förgängelsen som gäller oss alla. Dessutom finns utsmyckningar med änglar och pelare samt en vapensköld med inskriften C4 för dåvarande danske kungen Christian IV.
Ta gärna tillfället i akt när du kommer till församlingsgården att titta närmare på den historiska altaruppsatsen.
Text: Tina Linde