Axel Agathon Reimer föddes den 27 oktober 1887 i Andrarum på Österlen. Han hade många syskon och båda föräldrarna Paul Ludwig Reimer och Karin Månsson var lärare. De bodde i en lärarbostad i Järtorps folkskola.
Axel visste tidigt att han ville bli präst och gick gymnasiet vid Fjellstedska skolan i Uppsala, som var förberedande för blivande präster. Under de följande teologiska studierna i Uppsala hade han bland annat Natan Söderblom (senare ärkebiskop) som inspirerande lärare och tog stort intryck av honom. Axel prästvigdes 1916 och fick sin första tjänst i Kristianopel.
Axel Reimer ville arbeta bland sjömän och fick redan 1917 tjänst som sjömanspräst i Antwerpen, men på grund av hamnblockad och annan oro under första världskriget kunde han inte tillträda tjänsten. Han gifte sig samma år med sångerskan Edith Holm, dotter till kyrkoherden i Axels gamla hemförsamling Andrarum. De fick fem barn tillsammans, alla söner.
När kriget var över 1919 tillträdde Axel Reimer som sjömanspräst i Stettin. Där fick han användning för både sitt praktiska handlag och sin initiativförmåga, men framför allt sitt varma hjärta för de svenska sjömän som kom till hamnstaden. Han bildade en svensk-tysk församling och inredde en sjömanskyrka. Kyrkan invigdes av ärkebiskop Natan Söderblom och Axels hustru Edith sjöng under ceremonin.
I Stettin undervisade Axel i svenska och litteratur och när de svenska båtarna kom in tog han kontakt och pratade med alla i besättningen, alltifrån kaptenen till yngste mässpojken.
1924 fick Axel Reimer tjänst som kyrkoherde i Näsums församling. 1930 flyttade han till Genarp och fick kyrkoherdetjänst där och i Lyngby. Därifrån kom han 1939 och tillträdde kyrkoherdetjänsten i Brågarps och Nevishögs församlingar, efter sin namne Axel Nordstrandh. I alla församlingar han verkade engagerade han sig mycket i sitt arbete. I Näsum byggde han prästgård och skolor och var banbrytande i frågor om ungdomsvården. Överallt blev han omtyckt för sin godhet och kärlek till barnen och uppskattad för sina fängslande och varmhjärtade predikningar och sin goda liturgi i gudstjänsterna.
Axel Reimer drabbades tyvärr av hälsoproblem och fick hjärnblödning både före och under sin tid i Brågarp. Han tvingades ta sjukledigt och de sista åren bodde han, delvis förlamad, på ett sjukhem i Lund. Axel dog den 23 oktober 1943, några dagar innan han skulle ha fyllt 56 år. Han begravdes på Brågarps kyrkogård och församlingsborna samlade ihop till en gravvård som restes över honom där. Hustrun Edith blev 101 år gammal och fick sedan vila i samma grav som sin länge saknade make.
Text: Tina Linde