Samtalen i Sankt Jacobs kyrka handlade om en värld att tro, hopp och kärlek, men också om klimat, bistånd, migration och de värden de inte är beredda att kompromissa om.
Samtal. Inte debatt. Det var utgångspunkten när vi samlades till två politikersamtal i Sankt Jacobs kyrka den 24 och 26 augusti.
– Vi vill göra vad vi kan för att inte spä på den uppskruvade retorik som ibland kan prägla våra politiska samtal, utan skapa rum för att tala med varandra och lyssna på varandra, sade domprost Jonas Eek när han tillsammans med Sofia Camnerin, generalsekreterare för Sveriges kristna råd, inledde den första kvällen som samtalsledare.
I stället för att börja i problemen började samtalen i det politikerna hoppas på, älskar och tror på.
Från människovärde till politiska vägval
Under den första kvällen deltog Amanda Lind (MP), Jakob Forssmed (KD), Johan Britz (L) och Morgan Johansson (S).
Jakob Forssmed beskrev sin tro på en värld där människor i grunden ser varandra och där fler frågar ”Vad kan jag göra för dig?” snarare än vad man själv kan vinna på andra. Morgan Johansson talade om Sverige som en god medborgare i det internationella samfundet, där folkrätt och internationell lag ska gälla alla. Johan Britz utgick från individens möjlighet att nå sin potential, medan Amanda Lind beskrev Miljöpartiets tre solidariteter: med världens människor, kommande generationer och djur och natur.
Men samtalet stannade inte vid de stora orden. När frågorna rörde sig från värderingar till politik blev också skiljelinjerna tydligare.
Amanda Lind efterlyste ett återupprättat svenskt ledarskap inom både klimat och internationellt bistånd. När andra länder drar tillbaka bistånd bör Sverige, menade hon, ”visa en annan väg”. Hon refererade också till en resa med Act Svenska kyrkan och Diakonia som gjort avtryck, där hon mött israeliska och palestinska människorättsaktivister som upplevde att Sveriges röst blivit svagare:
– Det är någonting som jag tar med mig: att vi kan mer, vi måste göra mer.
Morgan Johansson kritiserade tanken att svenskt bistånd ska utformas utifrån svenska intressen. ”Biståndets utgångspunkt måste vara att hjälpa utsatta och fattiga människor.” Men i förlängningen kan det ju leda till att goda relationer tjänar svenska intressen, menade han.
– När Jesus sa: "Du ska älska din nästa som dig själv", då sa han ju det. Han sa inte: "Du ska älska din nästa som dig själv. Fast om du någon gång ska hjälpa någon annan människa, se då till att du själv tjänar på det."
Han lyfte att Sverige har minskat sitt internationella engagemang och lämnat flera länder – många i Afrika där behoven fortfarande är mycket stora. Det var något han ville vara med och förändra.
Forssmed argumenterade också för ett fortsatt starkt svenskt internationellt engagemang och högre bistånd och beskrev EU som en avgörande demokratisk kraft. Britz lyfte bland annat skolan, EU-samarbetet och individens möjligheter.
När politikerna fick frågan om sina egna röda linjer pekade Lind på klimat, människovärde, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Britz lyfte barns rättigheter och möjligheter. Johansson nämnde demokrati, rättsstat och grundlag och riktade skarp kritik mot förslaget att ompröva redan beviljade permanenta uppehållstillstånd. Forssmed instämde i kritiken men betonade samtidigt politikens ofrånkomliga kompromisser, och frågan om man fortfarande kan stå för helheten.
”Människors lika värde går inte att kompromissa med”
Två dagar senare möttes Gunnar Strömmer (M), Andreas Lennqvist Manriquez (V), Anna Lasses (C) och Aron Emilsson (SD) under samma valv.
Även den kvällen började i den värld de tror, hoppas på och älskar.
Lennqvist Manriquez talade om sin tro på framtiden och människors solidaritet. Strömmer tog sin utgångspunkt i den enskilda människans värdighet, frihet och ansvar. Lasses talade om människans möjligheter – menockså om ”förlåtelse”, och menade att människor måste kunna göra även allvarliga fel utan att för alltid betraktas som förlorade. Emilsson började i den gyllene regeln: att behandla andra så som man själv önskar bli behandlad.
När samtalet kom till frågan om vilka värden som aldrig får kompromissas bort blev svaren mer konkreta.
– När det kommer till människors lika värde så går det inte att kompromissa helt enkelt, sade Andreas Lennqvist Manriquez.
Han lyfte särskilt hur utsatta grupper behandlas och talade om hat och desinformation riktad mot transpersoner.
Gunnar Strömmer pekade på den enskilda människans okränkbara värde och värdighet och hennes grundläggande fri- och rättigheter, men resonerade samtidigt om de målkonflikter som uppstår när olika rättigheter ställs mot varandra.
För Anna Lasses var demokrati och rättsstat en ständig ledstjärna, men det som fick hennes ”proppskåp” att gå var barns utsatthet:
– Det handlar väl framför allt om att barn ska känna sig trygga. Att barn ska ha möjlighet att välja det liv som de vill leva.
Hon nämnde bland annat ungas rätt att vara kära i vem de vill och rätten till utbildning oavsett könstillhörighet.
Aron Emilsson använde i stället Grönland som exempel på en röd linje. När USA riktade skarpa tongångar mot Grönland var det, enligt honom, nödvändigt att stå upp för Danmark och Grönland även gentemot en nära allierad.
– Där var vi många som var väldigt tydliga med att hit men inte längre.
Olika vägar, men större gemensam yta än väntat
Under båda kvällarna fanns tydliga politiska skillnader. Synen på biståndets nivå och inriktning skilde sig åt. Politikerna betonade olika vägar i klimatomställningen. Migration, internationellt ansvar, säkerhet och politikens målkonflikter gav olika svar beroende på ideologisk utgångspunkt. Men tonen var respektfull och lyhörd, något som de medverkande också uttryckte sin uppskattning för.
Men det ovanliga samtalsformatet synliggjorde också något annat – en förhållandevis stor och gemensam yta. Människans värdighet, demokrati och rättsstat, internationell rätt och ett svenskt ansvar också utanför landets egna gränser återkom från olika håll. Klimatförändringarna beskrevs genomgående som ett problem som kräver handling, även om vägen dit såg olika ut.
Vad tänder du ditt ljus för?
Båda kvällarna avslutades med att politikerna fick lämna de politiska resonemangen och svara på en personlig fråga innan den gemensamma ljuständningen och fredsbönen:
Om du tänder ett ljus i kväll – vad skulle du tända det för?
Svaren rörde sig från klimatet och ungas psykiska hälsa till en bortgången pappa och betydelsen av sjukvård, unga som saknar hopp och mening, människor som drabbats av våld och ukrainska barn som förts bort i kriget.
Amanda Lind ville tända sitt ljus för hoppet och modet att agera för klimatet. Jakob Forssmed för unga människor som upplever livet som hopplöst och saknar känslan av att bli sedda.
Den andra kvällen valde Andreas Lennqvist Manriquez klimatet och Anna Lasses ungas psykiska hälsa. Gunnar Strömmer tände sitt ljus för dem som drabbats av våldet i Fagersta, men också som en tacksamhetsbön för dem som ingrep och räddade andra.
Aron Emilsson tände sitt för de ukrainska barn som förts bort i kriget – och för sin egen dotter:
– Det gör ofta att jag också som en påminnelse av det tänder ett ljus för min egen dotter och hennes framtid. Och att hon ska få leva i det här samhället som vi nu försvarar.
Därefter övergick politikersamtalen i fredsbön och ljuständning.
Valet under valven genomfördes inom ramen för den ekumeniska satsningen En värld att tro på, som vill lyfta global solidaritet och mänskliga rättigheter inför riksdagsvalet. Bakom satsningen står Act Svenska kyrkan, Diakonia, PMU och Svenska missionsrådet.
Samtalsledare var domprost Jonas Eek och Sofia Camnerin, generalsekreterare för Sveriges kristna råd. Fredsbönen hölls på måndagen av prästen Fredrika Gårdfeldt, och på onsdagen av Anders Jarl, regional kyrkoledare i Stockholm, Equmeniakyrkan.